Göteborgsposten – 25 november 1868, sida 2

Tulr kallika, för nåstan lika stor summa skinn och för öfver 5,200 Thlr guld. Under samma tid utfördes af såväl eleganta som simpla band 194,000 st. åt förläggare, 6,000 åt sortimentshandlare och privatpersoner samt häftades 200,000 broschyrer. Arbetarnes antal varierar mellan 80 och 100, deraf 30 qvinliga arbetare. Fifsigt. För någon tid sedan dog i Eygland en gammal sjöman, som under det sista decenniet blifvit nationens favorit. I lifstiden uppgaf han sig nemligen vara öfver 100 år gammal — då han dog skulle han enligt denna beräkning varit 104 år. Vidare visste han berätta, att han varit med i Nelsons drabbningar, och årligen tillströmmade stora folkmassor för att få se den raske gamle mannen, som ännu vid så hög ålder kunde gå sin halfva mil om dagen. Aristokratien skickade honom portvin att stärka sig med, drottningen inbjöd honom en gång om året på middag, kort sagdt, han mådde som en liten prins. För några dagar sedan dog han; hans Papper blefvo undersökta och det visade sig då, att han endast var — 76 år gammal. Han hade i ordets egentligaste bemärkelse Ålefvat på sin sars dopattest. — RR