Göteborgsposten – 20 november 1868, sida 2

Från Utlandet. Att förhandlingarne i Österrikiska riksrådet angående den militära organisations-lagen voro mycket intressanta, ha vi redan tramhållit, mest med anledning af det sätt hvarpå flera af församlingens ledamöter uppfatta ställningen i Europa. Så framhöll en medlem af deputeradekammarens höger, d:r Stamm, att Österrike, till trots för alla dess fiender och sina motgångar just under de sista åren, hade rest sig till ny kraft och nytt anseende. Prins Napoleon hade besökt Wien, Prag och Pesth och hade icke utan ötverraskning yttrat: Österrike är en lifskraftig stat. Sedermera kommer de tyska skyttarne, de tyska målarne, bildthuggarne och konstnärerna till Wien; de funno icke blott att Österrike var till ännu, utan att det egde ett rikt och blomstrande lit i alla riktningar. Talaren slutade: Österrike är centraleuropas hjerta, dess hufvudåder. Till Österrikes gamla mission, att försvara kulturen mot österns folkstammar, har kommit en ny Frihetens mission. Om man på Metternichs tid fåågat mig om jag ville bevilja en krigsstyrka om 800,000 man, skulle jag ha betänkt mig. Österrike var på den tiden reaktioaens och absolutismens fasta borg, men det har nu blifvit folkfrihetens sköld och värn. Detta var måhända det farligaste omslag, som Österrike kunde göra, ty det hotas nu just på grund af dess liberala politik både i Preussen och andra länder der man icke älskar friheten. Jag voterar utan betänkande 800,000 man till en regering som har satt kronan på frihetsgudinnans hufvud. Vi befinna oss i ett ofantligt vigtigt ögonblick: det måste snart afgöras om Fredrik Barbarossa skall återuppstå, icke för att blifva kejsare utan för att värna om Tysklands frihet. Ty det nuvarande tillståndet i Tyskland skulle han hvarken tåla eller erkänna. Detta tal mottogs med lifligt bifall. Deputeraden Rechbauer yttrade vid samma tillfälle emot en annan talare, som fällt uttrycket, att Tyskland icke längre vore till: Jag tillbakavisar det påståendet, att Tyskland icke längre existerar; det lefver och skall fortfara att lefva! Pragerfreden är för mig icke något evigheters verk; jag betraktar den blott som en hållpunkt, en station för historiens väg! Ofverste Horst, hvilken var tillstädes såsom representant för krigsministern, yttrade: Vär krigsstyrka får på intet vilkor sjunka under 800,000 man. Efter fälttåget år 1866 drabbade intet tadel vår armå hårdare än att den uteslutande hållit sig till defensiven och låtit preussarne förlägga krigsskådeplatsen in i Österrikes hjerta. Det rent defensiva krigförandet är blott möjligt i bergland sådana som Schweitz och Tyrolen. Den bekante militäre författaren Ristow sä