Göteborgsposten – 19 november 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondone till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 16 November. Fastän väderleken för det närvarande ingalunda är angenäm, företog dock konungen i går en på Lördagen förut beslutad resa till Bäckaskog. Om med denna resa endast åsyltas att tå inandas friskare luft än den hufvudstaden erbjuder, eller om egentliga anledningen är att H. M:t just nu vill komma den högre politikens storledare något närmare, eller om resan blott företages i afsigt att bese det vackra stuteriet på Bäckaskog, hvilket redan i utländska journaler rörande hästkulturen omtalas såsom särdeles utmärkt — allt det der ligger inom konjekturernas område. I alla händelser återväntas konungen före veckans slut. Förr lades långt mera vigt än nu derpå att de utländska stormakterna alltid voro vid det svenska hofvet representerade af ministrar af första rangen. Carl Johan var i detta afseende mycket nogräknad om Sveriges anseende och försummade aldrig att låta utrikesministern göra en erinran i fall något af de förutnämnda sändebuden allt för länge uteblet från sin post. Carl Johan var i detta fall så ömtålig, att då Englands här ackrediterade minister en gång glömde sig allt för länge qvar i hemlandet, och för sitt uteblifvande skyllade på den sena årstiden, så anbefalldes grefve Björnstjerna att, oaktadt vintern redan inträdt, genast lemna London och återvända hit för att dermed visa att Sverige alldeles icke ens under nyssnämnde årstid var afstängdt från det öfriga Europa. Om några dagar återvänder Frankrikes här ackrediterade minister, mr Fournier, till sin vackra villa utanför Poris, der vintern tillbringas, och Österrikes här anställde minister, grefve Millinen, som nyss hitkommit och som i Söndags hade sin första audiens hos konungen och den öfriga kungliga. familjen, bebor en temligen anspråkslös lokal på hotell Rydberg, hvilket antyder att hang vistelse här icke fortfar öfver vintern, utan att han kanske redan efter jul hemreser på permission. Om de utländska ministrarnes härvaro af politiska skäl icke är påkallad, så är sannerligen hufvudstaden ur ekonomisk synpunkt i stort behof af så många rika främlingar som möjligt. Sådana konsumenter äro särdeles välkomna och böra qvarhållas, naturligtvis på ett humant sätt, så länge som möjligt. Ganska märkliga prof på en allmännare håg för sparsamhet visa sig numera. Många både förmögna och rika tamiljer hafva i år vida längre än vanligt uppskjutit med sin inflyttning trån landet, och åtskilliga af de som nu inträffat här hafva vidtagit arrangementer som tyda på ett mera indraget lefnadssätt. Teatrarne äro derföre i höst vida mindre begökta än förr, och göra följaktligen dåliga affärer. Konserterna äro äfven föga besökta, hvarföre också då dessa omtalas i tidningarne endast omnämnes att publiken var tacksam, belåten c., men antalet åhörare vidröres icke. Endast söndagskonserterna å Mindre Teatern, som flitigt freqventeras, göra derifrån ett undantag, men entrån är också ganska billig.