Göteborgsposten – 18 november 1868, sida 2

Från Utlandet. om man får tro de tyska tidningarnes korrespondenter, så råder i Frankrikes hufvudstad en stor uppståndelse med anledning af regeringens beteende i den Baudinska saken. En brefskrifvare från Paris yttrar d. 13 d:s: Genom franska regeringens okloka uppträdande gentemot subskriptionen till ett minnesmärke åt Baudin befinna vi oss plötsligen åter förflyttade tillbaka till d. 2 Dec. 1851, och om man läser tidningarne med deras olika protester, om man lyssnar till de enskilda samtalen, så skulle man nästan kunna tro, att knappast 12 timmar förflutit, sedan statsstrecket var ett sullbordadt faktum. Hvad som isynnerhet upprört sinnena, är ett bref från Berryer, i hvilket denne erinrar om, att Louis Napoleon Bonaparte, franska republikens president, blef år 1851 af nationalförsamlingen, Frankrikes lagliga maktegare, förklarad fogelfri, och att Baudin då föll, under det han ville bringa nationalförsamlingens befallning till verkställighet. Man kan knappast göra sig någon föreställning om den stämning, som på grund af,dessa händelser nu råder i Paris. Om man också ej kan antaga, att Paris i morgon står i eld och lågor, så har denna sak likväl gifvit kejsardömet en svår stöt, isynnerhet som regeringen tyckes vilja fortgå på sin beträdda våldsverkarebana. Utfaller den dom, som brottmålspolisrätten skall fälla emot tidningarne, så kan man med bestämdhet påräkna, att de ej skola låta sig afhållas från alt fortsätta subskriptionen (detta har redan bekräftat sig). Nya processer måste då inledas. Det värsta är för öfrigt i alla händelser, att derigenom d. 2 Dec. 1851 åter trädt i förgrunden och kommer att bli föremål för allmänna diskussioner. Till rörelsen bidrager äfven, att regeringsorganen Pays vågat säga, satt fransmännen behöfde en personlig regering, för att kunna sofva lugnt, och att regoringen Åskall handla med all kraft mot demagogerna. Tidningen Reveill blef tagen i beslag för en artikel, vid hvars slut det hette: Vi kunna fällas, man kan frånslita oss våra pennor, berösva oss vår frihet, men på det sättet ålägger man ej det allmänna medvetandet tystnad, och hadanefter såsom förut förblifva Baudin, Gaston, Dussoubs och alla de, som föllo med dem, rättens, författningens och lagens martyrer, Reveil berättar äfven om Baudins sista dagar. Han bereste några dagar före statsstrecket Aindepartementet och uppehöll sig en dag i Dijon. Vid en middag, som gatcs till hans ära, förklarade han med kraftfull stämma: -Värt mandat är republiken. I morgon skall jag vara i Paris, och om hon angripes, så svär jag att låta döda mig för hennes försvar ... Temps, Avenir Nationale och Journal de Paris fortsätta med ofkontliggörandet af subskriptionslistorna. Under en lista befinna sig namnen på folkrepresentanten Re musat och många andra betydande personligheter, och man kan tryggt säga, att alla de, som vilja ha fria institutioner för Frankrike, hafva samlats kring namnet Baudin. Inalles tretio franska tidningar ha intagit subskriptionslistor för Baudin. Af de deputerade för Paris ha alla undertecknat desamma förutom Thiere, Darimon och Ollivier. Med Darimon är detta naturligt efter hans öfvergång till majoriteten; Thiers är vid dylika tillfällen aldrig hemma; huru det förhåller sig med Ollivier, är ännu en hemlighet. I öfrigt skrifves från Paris, att la France förbrår Stanley partiskhet mot Frankrike uti hans nyligen hållna tal, hans råd om hofsamhet borde varit riktade mot Preussen, icke mot Frankrike; han borde, då han uttalade sin tillit vill freden, icke hafva framställt utsigter för framtiden, hvilka ej kuuna på något sätt lugna sinnena, såsom t. ex. den om Tysklands enhet under Preussens ledning. — -Constitutionnel och Patrie omtala Stanleys tal såsom fredligt och försonligt. Den bekante statsekonomen Michel Chevaliers broder, deputeraden Auguste Chevalier, har häftigt insjuknat. Något hopp om hans vederfående finnes icke. Finansministern Magne arbetar i Compiogne dagligen tvenne timmar med kejsaren.