Göteborgsposten – 17 november 1868, sida 1

VO —24 4—44 1 ATV TUMS nan till ångwincharne, ett par smäckra kettingar och en del kajutgods af mindre betydligt värde har utgjort förnämsta resultatet af denna bergning, öfver hvilken löjtn. Hagdahl haft öfverinseende. Nu sedan dykaren rest och vädret blifvit särdeles gynnsamt, bergas den qvarvarande delen af råglasten, af hvilken dock troligen en god del under sista stormen gått förlorad, i det den brutits ur vraket under då rådande höga sjö. Karlstens fästning inspekterades i slutet af förra veckan af öfverstelöjtn. vid fortifikationen Lindman. Det yngsta hosvet. En korresp. till en landsortstidning skrifver följande: Af Stockholmstidningarne har ni måhända sett att löjtn. vid Wendes art.-reg:te frih, Hj. Palmstjerna, till följd af sitt giftermål, som i går firades här i hufvudstaden (med fröken Sofie Blomstedt), afgår från den plats han innehaft såsom mentor eller guvernör för smäprinsarne. Som efterträdare har redan inträdt i samma funktion studeranden af Gestrike Helsinglands nation i Upsala, adj. vid Upsala högre elementarläroverk fil. kand. E. J. Östrand. Detta val anses, af dem som känna hr Östrand, vara särdeles godt, hvilket är så mycket lyckligare för de unga hertigarne som frih, Palmstjerna, genom sina mängsidiga och goda egenskaper icke var så lätt att ersätta. Förlofning. En korrespondent till ett landsortsblad vet att berätta, det frih. Sten Sture, fideikommissarie till Hallandsberg i Westergötland, och som är den ende nu lefvande manlige innehafvaren af det för svenska hjertan så kära och i svenska öron så välljudande Sture-namnet, nyligen blifvit förlofvad med en m:ll Mälow. Bröllopet lärer komma att firas inom kort. T Friherre Algernon Stjerneld. Som i gårdagens tidning omtalades afled i Lördags på morgonen i hufvudstaden vid fyllda 77 års ålder en rikets herrar, f. d. utrikesministern, h. exc. frih. 6. N. Å. A. Stjerneld, den sista manliga ättlingen i rätt nedstigande led af konung Gustaf Eriksson Wasa. Etter A. Bl. meddela vi om den aflidne, framstående mannen följande personalier: Konung Erik XIV:s olycklige son, prins Gustaf, gifte sig under sin landsflykt med Brita Karth, dotter af fältö!versten Peder Karth, ståthållare öfver Westergötland, Wermland och Dalsland. De hade en son, Lars Gustafsson, som, för att dölja sin börd och undkomma förföljelser, kallade sig först Kartersky, men, sedan han bosatt sig i Norrköping, Eldh. Tvenne af hans söner blefvo adlade; den ene, Lars, blef stamfader för adliga ätten Eldstjerna; den andre, Samuel, för adliga och friherrliga ätten Stjerneld. Denne Samuel Stjernelds son var lagmannen i Nerike Lars S. (t 1721) hvilken var fader till den från frihetstidens partistrider bekante fältmarskalken Samuel Stjerneld, som afled 1775, efter att 1751 ha blifvit upphöjd i friherrligt stånd. Dennes son, var frih. Adolf Ludvig S., öfverkammarherre hos Sofia Magdalena, utmärkt genom sitt nit för historiska urkunders bevarande och stiftare af Samfundet för utgifvande af handlingar rörande Skandinaviens historia (t 1835). Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld var den sistnämndes ende son och föddes i Stockholm d. 12 Juli 1791. Efter att ha studerat vid karolinska kollegiet i Braunschweig samt vid universiteterna i Kiel, Edinburg och Upsala, ingick han 1811! såsom extra kanslist i inrikes civilexpeditionen och blef kort derpå anställd såsom andre sekreterare i utrikeskabinettet. År 1813 medföljde han kronprinsen Carl Johan till Tyskland och tjenstgjorde vid konferensen i Trachenberg, negociationerna i Frankfurt am Main och Chaumont samt fredskongressen i Kiel. 1814 blef han charg daffaires vid nederländska hofvet och 1818 envoy extraordinarie och minister plenipotentiaize i London. Efter att ha erhållit åtskilliga höga hoscharger blef han år 1838 utnämnd till statminister för utrikes ärendena och samma år serafimerriddare. År 1842 tog han afsked från ministerbefattningen, men kallades år 1848 att i den nya minister konung Oscar, under inflytande af de europeiska rörelserna, då bildade, åter mottaga utrikesministersportföljen, hvilken han då innehade till år 1856, Omedelbart efter frih. Stjernelds senäre inträde i konseljen börjades från vårt kabinetts sida underhandlingarne med Danmark om bistånd åt detsamma i det påbegynta kriget och notvexlingen med Preussen i detta ämne. Han uppträdde ock d. 11 Maj 1848 på siddarbuset med den förklaringen, att rustningarnes ändamål vore ej endast att kunna skydda neuiraliteten, utan att försvara de danska arfländerna, emedan ett försvagande af våra danska fränder skulle rubba den politiska jemnvigten i Norden. Frih. Stjerneld agerade sedermera såsom medlare vid afslutandet af den bekanta vapenstilleståndskonventionen i Malmö. Under det orientaliska kriget ledde han underhandliugarne med vestmakterna om en allians mellan dem och Svorige-Norge och den sista vigtiga regeringshandling, hvari han deltog, var kontrasignerandet af den s. k. Novembertraktaten (d. 21 Rov. 1855). Då exc. Stjerneld, som tvenne gånger varit gift, icke esterlemnar någon manlig arfving, blott 4 döttrar, så utslocknar med honom på manssidan den friherrliga åtten Stjerneld och då den adliga grenen af samma ätt samt ätten Eldstjerna förut på svärdsidan utgått, så bäres i och med honom till grafven den siste manliga ättläggen af den stolta Wasaätten. Frid med hans stoft! Hans gålvor, hans verksamhet i fäderneslandets tjenst och hans sinnelag voro icke ovärdiga den ädla härstamningen. Många glänsande