Göteborgsposten – 16 november 1868, sida 2

Från Utlandet. Det är ett förskräckligt surr, som ljuder från den parisiska folk-bikupan. Det är återigen ett — må man ursäkta oss uttrycket — ensaldigt steg af regeringen, som sramkallat detta much ado about nothing. Läsaren torde orinra sig, huru franska regeringen genom förföljelser mot den bekanta La Tanterne plötsligt skaffado denna en utbredning, som nästan gränsade till det vidunderliga. IIade man låtit bli detta, så hade de goda parirarne snart tröttnat vid både Rochefort och hans lykta, och hans giftiga anfall skulle snart förslöats. På samma sätt nu med den af några republikanska tidningar öppnade insamlingen till en minnesstod åt Baudin. Franska regeringens förföljelser emot dessa blad äro allt annat än välbekanta. Hela saken hade från början uppenbarligen icke mycket att betyda och kunde snarare betraktas som ett försök att nagga regeringen, än såsom ett allvarligt bevis på utbredningen af och styrkan hos de republikanska iderna i Frankrike. I stället för att den Baudinska saken redan nu skulle ba utspelt sin roll i Paris, om regeringen lemnat den ostörd, har den deremot nu fått en ryktbarhet, som tillsvidare tillförsäkrar den en lång lefnad. Avenir national, som törst öppnade subskriptionen, offentliggör ännu hvarje dag sina listor och blir lika regelbundet hvarje dag konfiskerad. Men nu ha de andra tidningarne kommit bladet till hjelp, och Temps har äfven offentliggjort en lista öfver sina subskribenter, i spetsen för hvilka står den forne ministern Dufaure, under det att det orleanistiska bladet ÅJournal de Paris tillkännager att det skall snarast möjligt meddela namnen på dem, som tecknat sig å dess byrå. Hos den gamle republikanaren och medlemmen af 1848 års provisoriska regering, Cremieux, har hållits ett möte af advokater, vid hvilket dessa protesterat mot regeringens sormella berättigande att anställa åtal i anledning af den öppnade subskriptionen. Äfven i landsorten ha tidningarne tagit denna sak om hand, och regeringen har, såsom man kunde förutse, vid detta tillfälle stuckit handen i ett getingbo, ur hvilket hon svårligen skall kunna få den alldeles oskadad upp igen. Det är svårt ätt föreställa sig, att orsaken till regeringens handlingssätt skulle vara den att genom domstolarnes utslag få statskuppen likasom lagligen godkänd och utverka densammas häfdande såsom alldeles riktig och laglig, men hvilka planer regeringen än rufvar ötver, skall hon likväl icke kunna förverkliga dem, utan att ådraga sig en mängd förargelser. Det är möjligt, att hon har den formella rätten på sin sida, i det hon stöder sig på en paragraf i stratflagen, hvilken bestämmer fängelse från en månad till ett år eller böter från 100 till 2,000 fres för hvarje person, som i afsigt att störa lugnet och uppegga till hat och förakt mot den kejserliga regeringen, utfört vissa handlingar eller underhållit hemliga förbindelser inom eller utom landet; men hon borde dock erinra sig, att denna lagbestämmelse öfvergick till strafflagen från den beryktade säkerhetslagen, som efter Orsinis mordförsök utkom under inrikesministern Espinasse och då injagade skräck hos hela Frankrike. Att nu uppträda i den tidens anda, är enfaldigt af regeringen, och man kan ej förvåna sig öfver, att oppositionen förbereder sig till att draga största möjliga fördel af regeringens oförsigtighet, om än den förra går tör långt i sina förväntningar, då den tror, att Baudins maner skola göra samma verkan på franska folket, som Cesars blodiga kläder utöfvade på romarena. I hvarje fall väntar man nu demonstrationer den 3:dje December, på hvilken dag Baudin för 17 år sedan föll på barrikaden, efter det han kort förut på sitt vanliga uttrycksfulla sätt sagt till arbetarne, att ban ville visa dem, huru man skulle dö för 25 fres (folkrepresentanternas honorar). Sjelfva hoforganen Åla France, hvilken såsom bekant är konservativt-liberal i den RLcUUYYTT—T—— ut, ej en gång hans egen betjent eller kusk Ye a wata dat Maman Ö alaärlivalt (aA(H.