Göteborgsposten – 16 november 1868, sida 1

korna i soten hade blifvit något talrikare. IIvilken rikedom af minnen från barndomstiden uppstego i Lillis själ, då den ljufliga aromen utströmmade ur thekannans långa, fula näbb och doftade genom hela rummet. Det var visserligen ej det kostbara blomsterthe, som Hans Majestät Kejsaren at China plägar att dricka, ej heller det fina Peccothe, som det bortskämda stadsbarnet drack derhemma; det var bladen af de här växande skogsbären, som i det sjudande vattnet utdunstade sina helsosamma, närande safter. Hos tant Barbara dracks endast denna thesort, och när gamla Dorthe var vid riktigt godt lynne så lade hon äfven någon gång en kanelstjelk deruti. — — — Allt gick sin jemna gång i detta gamla stilla hus. — Tant, känner du historien om Adam och Eva? frågade Lilli plötsligt. Hennes blick hvilade oafvändt på det södra hörnfönstret, hvarigenom grannbyggnadens torn syntes. Med en hastig vändning på hufvudet såg tant Barbara ned på den unga flickan, under det ett återhållet leende spelte kring munnen. — Du lilla narr! sade hon, i det hon hemtade sin spinnrock från dess vålbekanta gamla plats. — Äpplet smakade dem så godt, just