Göteborgsposten – 14 november 1868, sida 2

är emellertid säkert, att det, som redan skett i saken, väckt stor misstämning, och denna har funnit ett ganska vältaligt uttryck i en artikel i ÅOpinion Nationale hvari det heter: Det kan ej bestridas, att republikens president d. 2 December 1851 utförde en statskupp, d. v. s. kränkte den bestående författningen, att rätten och lagligheten derför voro på hans motståndares sida, att Baudin låtit sig dödas för en sak, som syntes honom god och rättvis, och att ett sådant handlingssärt är hederligt, hvilken åsigt man nu än vill ha om statskuppens politiska gagn. Erkännandet häraf är tillräckligt, för att göra undersökningen onödig, ty man kan omöjligen begära af domstolarne, att de skola förherrliga makten och bestraffa lagligheten; vår aktning för domrarne förbjuder oss tillochmed endast ett ögonblick att uppställa en sådan förmodan. Makten får nöja sig med framgången; den kan vädja till nyttan och nödvändigheten, men om man vill förvränga händelsernas moraliska innehåll, om man söker bemäktiga sig en rätt, som icke tillhör en, och hos motståndaren brännmärker, hvad den allmänna meningen städse har aktat, så inlåter man sig på ett dåraktigt företag, hvilket ovilkorligen måste leda till ett resultat, alldeles motsatt det man önskar. Regeringen har redan talat för mycket om d. 2 Dec., och hon har åt denna beklagansvärda dags hjeltar rest för många minnesstenar. Kejsaren sjelf har haft nog takt att säga, det utgången af omröstningen d. 20 December frikänt honom, och detta uttalande borde hans regering hafva dragit sig till minnes. Ett frikäonande är icke detsamma som ett förherrligande och gifver ej någon rättighet att försöka stämpla det såsom föraktligt, hvilket alltid skattats högt at den allmänna meningen, neml. modet i den goda sakens tjenst. Senare underrättelser meddela, att ytterligare flera tidningar öppnat sina spalter för den omnämnda subskriptionen, och andra oftentliggöra ett betönkande af parisiska advokater, hvilka förklara åtal i anledning af denna subskription vara rättsligt ogiltigt. Å Baudin var under sista republiken medlem af lagstiftande församlingen, hvilken uppress genom statskuppen, och han tillhörde den 8. k. yttersta venstern — det vill säga Berget och det socialistiska partiet. Han stupade på en barrikad i Faubourg St. Antoine d. 3 December 1851, under det han lifvade befolkvingen i detta qvarter till motstånd. Tvisten mellan Frankrike och Tunis har utjemnats. Från England erfara vi, att öfverenskommelsen mellan England och Förenta Staterna angående de sväfvande ersättningsanspråken blitvit undertecknad. Den fjerde arukeln i öfverenskommelsen bestämmer, att ombud för båda parterna skola välja en suveran från en vänskaplig stat, för att denna skall gynom förlikningsdom kunna afgöra de omtvis5tade anspråken. Inom Spaniens politiska kretsar skall man nu höra ropet: Lefve Don Baldomero I, konung af Spanien! Man börjar nemligen zöra sig förtrogen med tanken på att till konung upphöja de spanska patrioternas nestor, Don Baldomero Espartero, hertig af Vittoria berättar Times korrespondent, som dock synes härmed framkasta en fint, för att drifva på konung Ferdinand, som ännu dröjer, alt gifva svar, huruvida han vill emottaga kronan eller ej.