Göteborgsposten – 14 november 1868, sida 2

—— AA Från Utlandet. Såsom våra läsare helt säkert ha sig bekant, kallar man i Frankrike Allhelgonadag för de dödas dag, i det man isynnerhet i Paris då besöker kyrkogårdarne och blomsterströr gratvarne. Vid sista Allhelgonadag gjorde parisarne af denna handling en demonstration, i det de samlades kring republikanernas grafvar på kyrkogården Montmartre, betäckte dem med kransar af evighetsblommor och de klamerade versar, hvilka hade ett mer eller mindre doldt republikanskt innehåll. Den väsentliga demonstrationen egde rum vid republikanaren Bandins graf, hvilken man alldeles tillfälligtvis tått reda på, men den talrikt närvarande polisen förhöll sig likväl lugnt, ochi följd häraf timade ingenting vidare på kyrkogården. Republikanerna och den kejserliga oppositionen läto sig emellertid icke härmed nöja. Man erinrade sig plötsligt, att Baudin fallit på en barrikad d. 3 Dec. under kampen mot den dåvarande presidenten, och man beslöt sig naturligtvis genast för att begagna detta goda tillfälle till en demonstration mot kejsardömet. I följd häraf öppnade de repu blikanska tidningarne Avenir nationale, Tribune, Reveil och Eevue politique en aubskription till förmån för uppförande at ett minnesmärke åt den för några dagar sedan alldeles okände republikanaren, och på denna lista tecknade sig nu genast oppositionens olika ledare, Jules Favre, Eugåne Pelletan och Prövost Paradol. Saken gjorde derigenom uppseende, blef vidlyftigt diskuterad i tidningarne, och nu har regeringen beslutat sig för att åtala de tidningar, som upptagit subskriptionslistorna, under föregifvande af att hela demonstrationen går ut på att undergräfva kejsardömets institutioner samt väcka hat och förakt mot den bestående regeringen. Samtidigt har regeringen låtit företaga undersökningar angående de demonstrationer, som föreföllo på sjelfva kyrkogården, och hela saken har derigenom antagit alldeles för stor omfattning. Några påstå, att det är kejsaren sjelf, som vid detta tillfälla skall hafva tagit initiativet och fordrat en undersökning tvärt emot sina ministrars råd, under det andra vilja veta, att kejsaren icke skall fästa något vidare afseende vid det timade, utan på sitt vanliga korta sätt sagt till polisprefekten: -Uämma oredan, men låt friheten vara I DÖ