Göteborgsposten – 12 november 1868, sida 2

denna qvinna med hjertat sullt af kärlek och barmhertighet, med det sasta och orubbliga rättssinnet, hade kommit till verlden etylaoderligt behandlad af naturen. IIon föddes med blott en arm. Förtalet sökte att bringa. detta naturfel i sammanhang med det gudomliga budet: Jag skall hemsöka fädernas missgerningar på barnen, det hviskades om, att den vanlottades fader skulle hafva lofvat en fattig flicka att gifta sig med henne och svurit, att den Evige måtte straffa honom till kropp och själ, om han ej höll sitt ord; han hade brutit eden, och på detta barn med en arm uppfylldes den gudomliga hotelsen. Iuruvida detta rykte, som likväl ej trängt till den olyckligas öron, verkligen egde någon grund, kunde dock ingen med bestämdhet säga. IIon förblef sin faders enda barn; han asgudade henne, och hon älskade honom med hela sitt hjertas rika kärlek. För att lugna honom för sin framtid, gaf hon, i en temligen framskriden ålder, vid hans dödsbädd, sin hand åt hofrättsrådet Falk, en gammal vän till hennes far. Alven han dog efter ett kort, men lyckligt äktenskap, och nu lefde hon som enka i sin faderliga boning, omgifven af en mängd gamla inventarier, hvaribland två praktexemplar, den gamle betjenten Sauer och den sextioåriga köksan Dorthe.