Göteborgsposten – 11 november 1868, sida 3

Detta är den enda gyllene tråd, som leder oss till denna tjnsande qvinnouppenbarelse. Hon älskade honom, hvem kan tvifla derpå? Hennes tillvaro blef hädanefter endast egnad den ensamme. Den strålande skönheten försvann från skådeplatsen för de yppiga festerna i Florenz, för att stilla och obemärkt lefva i skuggan, såsom den ömma och tåliga tröstarinnan, den trofasta väninnan till en skald, ett hemligt ljutt kärleksoffer. Välsignelse öfver den lilla handen, som lystade smärtans börda från skaldens själ; och en bukett vårblomster för den tjusande Primavera.