Göteborgsposten – 11 november 1868, sida 1

—— belägen, ungefär en mil från syren, och att der skaffa en del at oss i land, hvarefter de återvände till sitt, dock efter enträgna inbjudningar till oss att sedan besöka fyren, då de nog skulle passa på. Anholt är i saknad af hamn, har omkr. 250 innevånare, egen prest, läkare och förvaltare, hvilken senare jemväl är tulltjensteman på platsen. Stora flygsandsfält finnas, hvilka bildat höga kullar, som lemna nödigt skydd för tillgodogörande af befintliga landsträckor passande för åkerbruk. I drifsanden uppskjuter ett eget slags långt gräs, liknande s. k. sandhafre, hvilket icke får åsskäras, hur ondt man än har om boskapssoder för vintern, emedan på dettas tillvaro flygsandens öfvervinnande eller åtminstone hållande inom beräkneliga gränser, hufvudsakligen, eller rättare, helt och hållet är beroende. Åkerbruket ger jemförelsevis god afkastning och boskapsskötseln antagligen tillräckligt för innevånarnes eget behof. Något eget för stället är, att kreaturen aldrig kunna släppas lösa, emedan stängsel helt och hållet saknas, tillfolje af brist både på skog och sten till hägnader. Det var rätt egendomligt att se i Oktober månad alla husdjuren, t. o. m. får, tjudrade. Af vildt finnas harar och kaniner, de förra till hundradetal och åtkomlige för ej allt för oskicklige jägare, äfven om de icke medföra hundar. — Ställets läkare, en gammal enstöring, (som länge bråkat med regeringen. tills den låtit bygga ett respektabelt stenhus — i hvilket han dock icke kan förmå sig att inflytta utan låter stå öde) var den första person jag mötte, och var han utrustad på ett sätt, som tydligt utvisade att han var stadd i utrotningskrig emot något slags villebråd. Till all lycka för harar kaniner lärer ifrågavarande krig dock mest afse, eller om icke precist asfse, så åtminstone förekomma, emot beskedliga mäsar, kråkor och dylika för andras jagtlust mindre retbara och oskyldiga djur. Rapphöns, tjäder och orre saknas alldeles. Fisket, en af hufvudnäringarne, om icke den förnämsta, bedrifves i ej obetydligt omfång. S. k. rödspetta erhålles i mängd, och såg man utanför, snart sagdt hvarje af de, i likhet med i Skåne, förnämligast af ler och långhalm uppförda och med halm täckta husen, stänger med en mängd. flundror till torkning. Fångsten atsättes till större delen till svenska uppköpare, styrsöboar, som föra den till Göteborg, hela 500 tjog pr båt, betalta å 2 må 12 sk. pr tjog högst, och till danska sisksumpar, s. k. Qvaser, af omkr. 15 lästers drägtighet, hvilka töra fisken, utom i en i sjelfva fartyget inrättad sump, jemväl i lösa sumpar lefvande till Köpenhamn, betalande ända till 3 222 för lefvande rödspetta, 50 proc. mer för tungor och till och med 4 YÅ stycket för piggvar. Anholts-flundran lär betalas i Köpenhamn med ända till 16 å 18 sk. pr skålp. En af näringarne?, egendomlig för platsen, torde vara: förtjenst på strandningar, af hvilka ej mindre än 10 inträffat under loppet af ett år, räknadt från Oktober i fjor. Tullförvaltaren är sjelfskrifvet förstyre för bergningarne, under hvilket bestyr han har, vill jag minnas, 10 rdr om 6 timmar eller mindre om en dag tages i anspråk och dubbelt om längre tid behöfves. Af förtjensten på bergningen tillfaller hälften egaren af ön (som lär bo i Köpenhamn och som jemväl har procent å intägten af fisket), hvilka inkomster uppbäras och redovisas af förvaltaren, som är öns allt i allom. Nämnde herre, hvars namn är Ostenfelt, var ytterst gästfri och förekommande, och vill jag råda hvar och en, som, ute på yachting! sommartiden, under kryssning i Kattegat icke vet bättre råd att fördrifva sin eftermiddag, att helsa på den gemytlige, okonstlade och hjertligt vänlige förvaltaren och hans älskvärda familj, för att i hans lilla trefliga hage, der grönt icke fattas, moro sig al hjertans grund. Sjöpostförbindelsen med Gotland. Generalpoststyrelsen tillkännagifver, att den vanliga sommarpostföringen på Gotland upp