Göteborgsposten – 11 november 1868, sida 1

stånd lemnade sina förra hem, hvilka inneböllo gamla goda och rikliga tillgångar af hvarjehanda slag. Vidare heter det: IUvarest Tullberg för närvarande uppehåller sig, är oss obekant, och det kan numera vara sak samma, om han vistas här eller der, ty hans anseen le och hans makt med en del frälsebönder hafva på senare tiden till den grad sjunkit, att han utan tvifvel snart nog skall finna sig förrådd, öfvergifven och kanske äfven eftersatt af sina bedragne klienter och förre beundrare. . Så kan man då ändtligen hoppas, att efter lång väntan snurt få se ett slut på det sorgliga drama, som en tid bortåt uppförts i det sydliga Skåne af en mängd på det hela taget hederliga och förut laglydiga frälsebönder, som genom de mest nedriga lockelser och förespeglingar af en moraliskt förderfvad och egennyttig person blifvit ledda från det rättas våg, från ett arbete, som, om det ock är mödosamt, likväl skänker dess idkare ett säkert och dagligt bröd. Ä Nylt fartyg. Från Westervik skrifves: Ett det vackrastn och på allt sätt solidt och beqvämt inredda samt i komplettaste skick utrustade fartyg som någonsin lemnat härvarande stora vart, är skeppet Condor, hvilkst i Fredags började sin första, till 4 år beräknade, tur på de iadiska och kinesiska farvat nen. Bland lastfyllnaden befunnos 118,900 fot hyflade lister och 10,700 fot hyflade och spåntade bräder, atsända från Westerviks snickerifabrik till Newcastle, der det sålunda apterade virket kommer att försäljas och fartyget att koppras. Illa medfarna ha de fångar blifvit hvilka senast försökte rymma från Landskrona fästning. Fångarne hade lyckats praktisera sig upp på fängelsekyrkans tak och härifrån firade de sig ned medelst sammanknutna lakan, men detta experiment synes ha gått ganska illa för dem. En bröt neml. vid hoppet öfver muren benet af sig, en höll på att omkomma i fästningsgrafven, men fick hjelp och räddades, en tredje fanns i Fredags efterm. å en af de holmar, som ligga inom fästningen, alldeles uppgifven af hunger och köld och med sönderbråkade lemmar; tre togos samma dag i Engelholm en timma efter det stadsfiskalen derstädes erhållit telegram om rymningen. Bland dessa var en vid namn Carl Fredrik Wickström, 44 år gammal, f. d. guldsmed och född här i Göteborg. En af bofvarne fattades ännu i Lördags, men man förmodade att han, vid försöket att komma öfver sästningsgrafven, drunknat. En stor lycka var att dessa skurkar ej länge fingo njuta af sin svårförvärfvade frihet, ty de voro bland de farligaste som å fästningen förvaras. Väl försedde som de voro med skarpslipade knifvar, sågar och dyrkar m. m. hade menniskor af dem haft det värsta att vänta, ty de sky ingenting, derföre att de egentligen riskera ingenting. Ett och annat års cell anse de nemligen för en bagatell och lifstidsdömde äro de alla. — Under första natten hafva de begått stölder, åtminstone i Wadensjö och Rönneberga.