2 2922 1 UAU Han Ruunalt, 101T all Slå på bästa fot med Ryssland, ehuru utan fullständig framgång. Under det cirkuläret på detta sätt omskrifver de referater, som wienertidningarne meddelat af Beusts förklaringar, tiger det deremot helt och hållet med hufvudpunkten i dessa, neml. att ett krig mellan Frankrike och Preussen är mer än endast möjligt och att Österrike derför måste stå fullt rustadt, först för att upprätthålla en väpnad neutralitet, dernäst för att uppträda mot andra makter, hvilka skulle kunna besluta sig för att deltaga i kriget. Denna tystnad är anmärkningsvärd, ty här vore ingen omskrifning möjlig. Må vi emellertid hoppas, att Preussen tager sig i akt och ej längre blåser på oroslågan, på det vi må kunna se den stund slutligen nalkas, då makterna måste, efter det de ötverbjudit hvarandra i rustningar, för att icke framkalla en allmän bankrutt, skrida till en allmän afväpning, som kan gifva nytt lif åt industrien och åter sätta alla dennas häfstänger i rörelse till mensklighetens väl. Preussen har desto mera skäl att se sig före som det tyckes stå nära att förlora Bismarck såsom sin statsledare. Bismarck har stor prestige. Om han nödgas lemna tyglarne, skola kanske nya splittringar uppstå inom det knappast hoptråcklade nya Preussen, hvilka kunna försvaga dess maktställning. Till Köln. 2Zeit. skrifves från Berlin, att Åde senaste underrättelserna om grefvens tillstånd ingalunda äro så gynnsamma, som man kunde önska. Under de förhandlingar, som ministören haft angående bristen i budgeten, har man äfven vändt sig till grefve Bismarck i Varzin, och det har vid detta tillfälle blifvit klart, att grefvons helsotillstånd ännu icke tillstägjer något slags politiskt arbete. Alldenstund förbundskansleren efter 5 månaders vistande i landtlig ensamhet ännu är så starkt angripen, är det tydligt, att hvarje gissning om hans öfvertagande af de allmänna angelägenheterna måste vara osäker. I en annan underrättelse från Berlin uppgifves, att Bismarck ännu qvarstår till namnet såsom förbundskansler, endast derför att man fruktar, det allmänt vankelmod skulle uppstå, ifall han redan nu officielt asgick från sin post. I alla händelser lära inga utsigter visa sig för, att grefven skall kunna på nytt öfvertaga sin post denna vinter. Man har i Tyskland skrifvit åtskilligt om skalden Emanuel Geibel samt hans ställning till konungarne af Preussen och Baiern, Saken är betecknande nog. Geibel har hittills varit titulär professor i Minchen och åtnjöt från konung Maximilian II:s tid en pension af 1,400 gulden ur den kongl. privatkassan. Under konung Wilhelm I:stes senaste vistande i Sydtyskland hade Geibel skrifvit en dikt, i hvilken han förherrligade Preussens regent såsom Tysklands frä!sare och blifvaude kejsare. Häröfver blef konung Leopold II ond och strök pensionen. Geibel skickade tillbaka Maximiliansorden med en skrifvelse, i hvilken han försvarande sina politiska åsigter och lemnade Miinchen. Detta steg väckte stort uppseende i Tyskland — och konung Wilhelm kallade Geibel i stället ull Berlin med en årlig pension af 1,000 thaler. En annan författare, Paul Heyse, har älven följt Geibels föredöme, frivilligt afstått frän sin baierska pension och lemnat Mänchen. U—nder det konung Wilhelm sålunda drager till sig dem, som vilja stränga sina lyror vill hans ära, handlar han deremot på annat sätt mot dem, som ej göra det. Sålunda har den bekante orientalisten prof. Ewald i Göttingen af regeringen förbjudits att hålla föreläsningar. IIan hör neml. till den preussiska politikens ifriga motståndare i Hannover. I Frankrike synes man inom de olika partierna intrigera rörande tronföljden i Spanien. Sålunda är man i Paris sysselsatt med bildandet af ett legitimistiskt aktiebolag (hvar aktie om 500 fres), hvilket skall förse Don Carlos med penningar, vapen och ammunition. Armeleveranten Dusautay skall hafva ställt sig i spetsen för spekulationen. Kejsarinnan föregilves intressera sig för denne Don Carlos, hvars egna aktier likväl torde icke stå särdeles högt. — Ett annat parti arbetar för en son till hertigen af Montpensier. — Ett tredje parti arbetar för Viktor Emanuels son hertigen at Aosta, under det att andra italienare ifra för unionen med Portugal, bland dem grefvinnan Ratazzi, som i sina salonger knyter fina intrigtrådar. Den tidning, som Gonzalez Bravo är i färd med att gifva ut i Bayonne, skall förnämligast sysselsätta sig med personligheter. Men för att i så fall icke komma i gapet på rättens handtlangare, skall han skicka bladet till prenumeranterna under kuverter. Till testligheterna i Compiegne äro inalles fyra hundra personer i fyra olika serier inbjudna. I detta landtslotts stallar finnas s. n. 300 hästar, neml. 100 posthästar, 40 hä