Göteborgsposten – 6 november 1868, sida 1

mängdens tillväxt. Det är ett sorgligt saktum, att just emedan rikets ständer ansågo sig böra iakttaga den strängaste sparsamhet då anslaget till Konradsbergshospitalets utredning beviljades, och då de underläto bevilja medel till den ökade underhållskostnadens bestridande vid det utvidgade nya hospitalet, så hafva de ofvannämnde nio procenten af de sattigaste sinnessjuka måst drifvas ut från deras Eden, och kastas i en ny verld, som för dem är och förblir främmande, Ystads Tidning har tagit anstöt a min yttrade förmodan, att dess framställning af justitiekanslerns åtgöranden vid tingsrätten i Herrestads härad var felaktig. Jag vidhåller dock hvad i mitt förra bref uttalades och kan med desto större trygghet göra det, som jag är fullkomligt viss derom, att hr justitiekanslerns till nämnden ställda frågor icke formulerades så som de i Ystads Tidning blifvit refererade. Vidare känner jag bestämdt att något protokoll icke fördes vid det ofvannämnda tillfället. Hr justitiekanslern lät endast, sig till mivnes, anteckna priset på dagsverken och körslor i orten, och en sådan anteckning lärer väl ingen kalla ett protokoll. Det lika berättigade som välvilliga syftemålet med hr justitiekanslerns besök vid Herrestads tingsrätt framgår af hans till K. M:t nyligen ingifna embetsmemorial, om hvilket jag förmodar att Ystads Tidning redan tagit kännedom och vidare delgifver sina läsare. Samma tidning har älven motsagt den — som jag har all anledning antaga — från säker hand mig delgifna uppgiften rörande de tre celebra ledamöternas af riksdagens Andra kammare besök hos grefve A. Posse på Charlottenlund. Ingen af gårdens folk har någonsin sett nämnde herrar derstädes, ej hel: ler hört talas om någon inbjudning eller något af dem tilltänkt besök upplyser Ystads Tidning. Jag kan icke jäfva detta intyg af gårdsfolket, huru besynnerligt det än förefaller så till form som innehåll. Utan all gensägelse hade dock ett meddelande af värden sjelf varit mera tillförlitligt, än det som nu producerats af gårdsfolket; men troligen står Ystads Tidning icke på samma fot med den förre som med det senare. En möjlighet är att de trenne riksdagscelebriteterna jemte sina öfriga framstående egenskaper äfven förvärfvat den att, när så behöfves, kunna göra sig osynliga. Under jublet efter d. 8:de December 1866 — den dag då nya riksdagsordningen antogs — utfärdade Stockholms stadsfullmäktige en uppmaning till insamling af medel till åstadkommande af en högre bildningsanstalt i hufvudstaden. Af de etthundra stadsfullmäktige antecknade sig 87 för den ganska betydliga summan af 25,920 rdr, ty flertalet af hufvudstadens förmögnaste män voro då ledamöter i denna institution; dels antecknades dessutom, dels erhölls på annat sätt rdr 37,522: 50, så att hela beloppet uppgick till rdr 63,442: 50. Denna summa har dock icke till fullo influtit, ty några subskribenter ha sedan ångrat sig. Skälen derföre äro rätt roliga. En, som tecknade sig för 100 rdr, betalar icke, då jag i ett helt år icke blitvit fordrad. — En annan, som tecknat 50 rdr, utbetalar ej dessa förr än grunden är lagd till den projekterade högre bildningsanstalten. En tredje (50 rdr) återtager sitt namn om ej någon högre bildningsanstalt kommer till stånd. En fjerde (50 rdr) vill ej undandraga sig teckningen då han ser-att det blifver något utaf; en femte (som tecknat sig för 50 rdr årligen i 5 år) har förklarat: intilldess jag hört stadsfullmäktige göra något annat än — sofva bort alltsam mans, inhiberar jag forsättningen af mitt bidrag. Dessutom ha två subskribenter vid sina namn skrifvit teckningen återtages, och en annan har helt lakoniskt antecknat betalar ej. Jag tilltror mig icke att bestämdt afgöra huruvida dessa tecknare, men icke-gifvare, precist beräknat att deras uttalanden skulle blifva offentliggjorda. Men emellertid har nu så skett i den detaljerade redovisningen som Dagbladet har meddelat. Om dessa protestanter lagt an på att särskildt blifva bemärkta, så ha de utan tvifvel vunnit sin önskan för särdeles billigt pris, det kan ej nekas. Men huru långt kommer man väl med några och sextiotusen riksdaler till ett företag som fordrar en million? Jag betviflar visst icke att ådelmodiga gifvare efter hand skola låta höra af sig, om man blott förstod att taga dem på rätta bogen och behörigtreflekterade till, kanske ock visade litet öfverseende med, det mångskiftande menniskolynnet. Jag betviflar alldeles icke, attt. ex. den nyligen aflidne kammarherren Benedicks ganska lätt skulle kunnat förmås att i sitt testamente äfven hafva ihågkommit den blifvande högre läroanstalten i hufvudstaden, om man blott visat öfverseende med hans både oskvldiga och oskadliga åtrå efter vttre ut