Göteborgsposten – 5 november 1868, sida 2

2— — 2 — —er 4 I kull och begrof under sina ruiner, lyckligtvi skedde dock ingen olycka, ty flygeln var -YBapp.Från Utlandet. om Europas fred beror af ett fredlig trontal af konung Wilhelm af Preussen, skull det problem nu vara löst, som så länge tryck på Europa. Vårt telegram för dagen medde lar neml., att konung Wilhelm personlige öppnat preussiska landtdagon under förkla ring, att suveränernas sinnelag och folken behof af fred grunda den tillförsigten, att de allmänna välständsutvecklingen icke skall b materielt störd. Tyvärr har litet hvar friskt minne, hurusom Preussen 1866 förs beskyllade Österrike för offensiva rustninga mot Preussen, hvarpå detta genmälte, att de alldeles icke tänkte på någon offensiv åtgär mot Preussen, hvilket å sin sida återige svarade med samma ord — men dock ett pa veckor derefter ötverföll Österrike. Vi lev: icke.i det tidehvarf, då ett kungsord innebä ett heligt löfte. Emellertid hoppas vi, at Preussen, på grund af grannstaternas makt utveckling, tager skeden i vackra hand oci förhåller sig snällt och beskedligt, då äfver freden skall vara betryggad, åtminstone tills Osterrike, anderstödt at Frankrike, fordra pragerfredens uppfyllande, om Preussen icke godvilligt håller i detta fall sitt löfte. I sitt förut omnämnda tal angående armelagen yttrade Beust, att han upprepade gånger gjort försök hos Preussen att få den nordslesvigska frågan löst, men att man, såsom bekant, hittills icke uppnått resultat. Det finnes för öfrigt ganska talande skäl för Preussen att lägga något band på sin eröfringslusta. Till Köln. Zeit.skrifves neml. från Berlin d. 30 Okt.: Ilittills har man inom ministeren icke fattat något asgörande beslut om betäckandet af bristen i 1869 års budget, fastän lifliga underhandlingar derom förts mellan Varzin (grefve Bismarcks gods i Pommern) och Berlin, emedan man helst vill undvika en skatteförhöjning, men likväl äfven hyser vissa betänkligheter mot att förhöja den sväfvande statsskulden. Denna brist är en svår stötesten. Af det ministeriela partiet angifves den endast till 5 millioner, men man vet, att finansministern v. d. Heydt måst stryka många nödvändiga utgifter till byggnadsarbeten o. s. v., för att få det nedsatt så långt. Och detta är så mycket värre, som utgifterna till kriget och krigskontributionerna från 1866 ställa utomordentliga medel till militärbudgetens förtogande, på hvilka den framdeles icke kan räkna. Denna stora brist och de preussiska militärernas starka motstånd mot en delvis afväpning, i hvilken alla insigtsfulla statsmän se det sista medlet till att undvika en allmän statsbankrutt, väcka stora bekymmer för framtiden. Under de närmast följande dagarne skall ett ministerråd afgöra derom. Grefve Bismarck väntas icke tillbaka till Berlin förr än i December. Detta uttalande från en preussisk tidning är särdeles betydelsefullt och bekräftar ytterligare, att man i Preussen motsätter sig en afväpning och dermed omöjliggör förtroendets återställande. Wienertidningen Presse gör i en ledande artikel Preussen ansvarigt för den beväpnande freden, sägande: För att kunna bedöma en politik, som går ut på att spänna ett nät kring Österrike från Oswiczim till Bregenz och hvilken äfven under tryckande förhållanden icke har något bättre att bjuda oss, än hvad Tauffkirchen bragte oss, behöfva vi icke några meddelanden af Beust om diplomatiska hemligheter. Det är denna politik, som sätter Europas fred på spel genom sina långt nående planer och bär ansvaret för de omätliga rustningar, genom hvilka folkens välstånd undergräfves; det är den, som är skulden till, att den beväpnade freden fortfar att förtära alla staters merg, icke den makt, som måste vara betänkt på motvärn, för att den icke en vacker dag skall se sig afskuren från ljus och lifsluft. Det framhålles äfven i bladet, att det är Preussen, som ger Ryssland mod att intaga en hotande hållning gentemot det vestliga suropa, emedan kabinettet i Berlin vill framalla den orientaliska frågan, för att under örvirringen gå öfver Main. För att sätta lenna plan i verket, litar man på bistånd af len hohenzollernske furst Carl, som regerar i Juckarest under ryskt-preussiskt skyddskap. Preussens hat till Österrike tillskrifves isynerhet den omständigheten, att Beust icke veat vara med om en ny upplaga af den heiga alliansen. Till samma tidning meddelas från Prag, tt man nu har alldeles ovedersägliga bevis ör, att Preussen haft del uti czechernas seaste excesser i Böhmen. I visst samband et tyckte då hon såg på hans strålande anä gte och lyssnade till hans muntra röst, alt ff