Göteborgsposten – 5 november 1868, sida 2

Men i nästa ögonblick framstod drömmen och dess betydelse för hennes sinne och i den känsla af lättnad som vi alla erfara vid uppvaknandet efter en ryslig dröm brast hon i en flod af tårar. — Oh! John — John! utropade hon, i det hon slog sina armar omkring sin mans hals, jag drömde att jag förlorat dig — att vi voro skilda åt. — Gud förbjude det, min älskade! svarade han allvarligt. Jag förlitar mig på att ingenting skall kunna skilja oss åt utom döden. Men gif mig Daisy, Meg, och låt oss få ljus och thå. Jag är hungrig som en tiger i afton och skall göra rättvisa åt allt som du vill gifva mig. Hon torkade sina ögon och började vidtaga åtgärder för tretuaden i rummet, medan hennes hjerta uppfylldes af glad tacksamhet öfver att det blott varit en dröm. Efter ett par minuter brann elden åter i kaminen, ljusen voro tända och Margaret beslöt att gå och hemta litet kallt kött af det som var ämnadt till middag påföljande dag, åt sin man. När hon återkom fann han barnet gungande på knät, under det han gnolade på en glädtig visa för att markera takten. Hvad kunde ha inträffat som gjorde hennes vanligen allvarsamme man så glad denna afton? Marga