Göteborgsposten – 31 oktober 1868, sida 2

Manifestet bekräftar vidare, att regeringen skyndat att påbjuda undervisnigsfrihet, hvari hon ser en reform af största vigt. Det proklamerar derpå pressens frihet, hvarförutan det, revolutionen tillkämpat sig, endast skulle förbli tomma formler. Församlingskriheten och den fredliga föreningsfriheten, såsom källor till varaktig verksamhet och framåtskridande, erkännes äfvenledes såsom revolutionens grundsatser. Spanien skall kunna med säkerhet skrida framåt, då den administrativa centralisationen, hvilken är ett verktyg för tyranni och förderf, icke mera skall tynga på detsamma. Genom deecentralisationen och den liberala ekonomien skola äfven kolonierna komma i åtnjutande af revolutionens välgerningar. På frihetens och förtroendets starka grundvalar skall Spanien kunna i lugn företaga valet af en bestämd regeringsform. Utan att vilja på förhand ingripa i en så allvarlig och invecklad fråga, häntyder regeringen på juntornas stillatigande med hänsyn till de monarkiska institutionerna, såsom ett mycket betydelsefullt tecken. Vältaliga och berättigade stämmor hade visserligen uttalat sig för den republikanska regeringstormen, men så vigtiga dessa meningsyttringar än äro, äro de likväl icke så vigtiga, som juntornas allmänna återhållsamhet i denna svåra fråga. Om den provisoriska regeringen emellertid skulle misstaga sig och folkets afgörande utföll ogynnsamt mot monarkien, så skall regeringen erkänna det utslag, nationens saveränitet fäller. Manifestet slutar med uppmaningen, att folket skall förlita sig på regeringen, som skall inför Cortes aflägga räkenskap för sina handlingar. De flesta utländska regeringars sändebud ha meddelat sig med den provisoriska regeringen, hvaraf framgår, att de diplomatiska förbindelserna återupptagits. Detta är det vigtigasta; sedan -skall nog det formela erkännandet följa. Frankrikes hof skall flytta ut till Compiegne d. 5 November. Kroprinsessan af Preussen skall efter sin återkomst från London bevista festligheterna derstädes. Constitutionnel framhåller den entusiasm, hvarmed införandet af mobilgarde i-Ostdepartementet blifvit helsadt. Institutionen motsvarar Frankrikes behof och sinnelag, och man ser med berättigad glädje, huru en mängd goda borgare uppoffrar en del af sitt oberoende, för att inöfva unga bataljoner och i händelse af krig föra dem till gränsen. Häromdagen blef en person dömd till flera veckors fängelse vid 6:te kammaren i Paris, Hans brott var, att han ej hade någon sysselsättning Emellan honom och domaren uppstod följande samtal: Domaren: Det är första gången, du sitter arresterad för lösdrifveri. Du har väl egentligen aldrig haft något yrke. Den tilltalade: Ursäkta, hr president. För det första har jag lefvat af att borsta plommon. Hvarje morgon måste jag borsta af dammet från de plommon, som åro utställda utanför grönsakshandlarnes butiker, och då jag gjort det samt hällt ett par droppar olja på dem, sågo de åter alldeles friska ut För det andra har jag haft anställning hos de hn invalider, som förlorat armarne; då de gingo ut att promeneru, måste jag ledsaga dem, för att... Domaren: Det är nog, jag bryr mig ej on att höra mera. Den tilltalade: För det tredje, hr presi dent, har jag left af att agera folket under H. M: Louis Philippe. Domaren: Hvad menar du dermed? Den tilltalade: Det var jag, som ropade lefve konungen, då han åkte ut.