Göteborgsposten – 31 oktober 1868, sida 2

Från Utlandet. Den spanska revolutionen är en sagans Herkules, som skall rensa det Augiasstall drottning Isabella lemnar efter sig. Nya bevis härpå ingå med hvarje dag, hvilka visa all den ruttenhet ett bigott konungadöme och prestvälde kunna i forening sprida omkring sig. Så t. ex. har sinansministern måst stryka ur utgiftsstaten en massa pensioner, emedan osoget med utgifvandet af dylika gått så långt, att nära 200 mill. realer ärligen utbetaltes i pensioner till de s. k. passiva klasserna. Lagen af 1837 bestämmer bl. a. att endast sådana ministrar skola få lylta pensioner, som i tre hela år innehaft sitt embete, men det oaktadt ha hittills mer än 40 f. d. ministrar lystat pensioner, af hvilka många knappast i åtta veckor, ja, blott under några dagar suttit i konseljen. Staten har årligen utbetalt 5,990,000 realer till stiftsseminarierna. Justitieministern har utstrukit denna utgiftspost, tills cortes, landets representation, uttalat sig deröfver. Det förhöll sig neml. så, att vid seminarierna voro en mängd professorer anställda, hvilka behandla inkomsterna af sina befattningar såsom rena sinekurer. Den provisoriska regeringen har utfärdat elt manifest, hvilket säger, att revolutionen uppställt den allmänna rösträtten såsom ögonskenligt och faktiskt bevis på folkets suveränitet. Efter det grundprinciperna för den tillkommande regeringen proklamerats samt blifvit på den bredaste grundval och af alla juntor erkända, skall den provisoriska regeringen förena dessa yttringar af den allmänna meningen i en gemensam förklaring af folkets grundrättigheter. Den vigtigaste af alla dessa, genom den fullständiga förändring som den skall införa i Spaniens verldsliga organisation, är den religiösa frihetens upprättande. Manifestet bekräftar nödvändigheten af denna reform och förklarar, att densamma icke skall skaka kyrkan, utan tvärtom blott stärka henne,