Göteborgsposten – 31 oktober 1868, sida 1

AIVCUHCJI I ORUISALUCH eflIsSamUIAnS InCMG valv tjenstsolk, och den senare räcker emot oss onda tungor. Det sistnämnda kunde också hr Roos om han ville, kanske tycker han dock att det icke voro rikrigt passande vid första spektaklet. Båda trupperna medföra en hjelpkår i baletten, den ena svensk, den andra fransk, återstår nu endast att se hvilken som är lättast på foten. För öfrigt hoppas vi att publiken måtte räcka till för de båda direktörerna med samma tungomål. Från det skämtsamma till det allvarsamma är det oftast endast ett steg. Så äfven nu. Mångfaldiga gånger förut ha vi varit på väg att höja en varnande röst mot det här liksom annorstädes gängse bruket, att, i fall då läkarehjelp länge och förgäfves blifvit anlitad, med bull och hår öfvergitva sig qvacksalvarenom i händerna. Vi vilja alldeles icke bestrida det som är obestridligt, det faktum nemligen, att de flesta Åkloka gubbar och gummor på sin meritlista kunna framvisa ganska lyckliga kurer, men deraf följer alldeles icke att qvacksalvaren framför läkaren alltid är den Åsom kan hjelpat. Endast då patienten eger nog förtroende för sin läkare att med hans vetskap och under hans kontroll undergå en dylik kur, kan den göras med fullkomlig säkerhet, i alla andra fall öfverlemnar man åt slumpen eller rättare åt okunnigheten utgången. Detta gäller naturligtvis företrädesvis inre åkommor, i behandlingen af yttre skador kunna icke-examinerade praktici understundom uppnå en så indispusabel skicklighet att läkarne sjelfva icke tveka att åt dem anförtro sina patienter, som exempel hvarpå de båda bekanta jungfrurna Åhrberg i Stockholm och Upsala kunna tjena. Men vådligt blir alltid att utan tillstyrkan af läkare anlita sådana personers klokskapoch på rättmätigheten af detta vårt påstående skulle vi kunna framdraga bevis från detta samhälle, hvarest en dylik Pythia medicinalis, bördig från en grannstad, visserligen gjort en och annan lycklig kur, men också vid åtskilliga tillfällen kommit hardt när obotlig olycka åstad. Hon lärer här i staden en gång i veckan ha en ordentlig mottagningsdag. Man betänke sig dock noga, innan man på eget bevåg öfverskrider tröskeln till ett rum, hvilket måhända för den helsosökande kan blifva en försal till Dödens dystra boningar! I förgården till Musei tafvelgalleri, hvilken numera är omskapad till ett litet förberedande konstgalleri för sig, finnes f. n. exponerad en särdeles täck tafla af hr P. Söderman J:r. Den framställer i naturlig storlek (knästycke) en ung flicka, sysselsatt med brefskrifning. Man frestas vid första anblicken att anse taflan för porträtt och frågar sig: hvar har jag förut sett dessa klara, men ändå drömmande ögon, dessa mjuka lockar (äkta cendrål), hvilka bilda ramen kring den mest förtjusande ansigtsoval, dessa pikanta ehuru alideles icke regelbundna drag, denna smidiga, men ändå fylliga växt? Vi tro, att saken är helt enkelt den, att konstnären här lyckats att på duken framkalla icke en idealisk uppenbarelse af den qvinliga skönhetstypen utan en sådan som möter oss hos hvarje ung, tänkande nordisk mö. Uttrycket å hennes anlete låter oss nästan ana hvad, eller rättare till hvem hon askrifver. Det skulle mycket förvåna oss om denna tafla, hvars pris 350 rdr icke synes öfverdrifvet, skulle komma att sakna köpare här i Göteborg, hvarest man mer och mer börjar älska att omge sig med den på samma gång ädlaste och mest ursäktliga af all lyx: konstens. I sjelfva galleriet har en här bosatt talangfull målarinna, m:ll Hilda Lindgren, exponerat ett fint utfördt porträtt hvilket fördelaktigt vittnar om sramåtgående i en konstriktning, hvarpå galleriet i Amalia Lindegrons porträtt af Tidemand och Troilis af statsrådet Fåhrmus kan uppvisa fulländade mästerstycken. Ett mästerstycke i sitt slag är nyligen sullbordodt ä hr J. G. Mabnsjös pianofabrik härstädes. Det är en konsertflygel i den Erard-Steinwayska stilen. Icke blott i styrka utan jemväl i tonens mjukhet öfverträffar detta instrument ej allenast alla de instrumenter som hittills utgått från hr Malmsjös fabrik, utan troligen alla i Sverige tabricerade. Det omfattar 7 2 oktav och kostar 2,000 rdr. På tal om musikaliska instrumenter kunna vi omtala, att nattväktarne i Skeninge blitvit tillförständigade pro primo att hädanefter sjunga sin vackra notturno: Åklockan ir 10 0. 8. v. slagen mera moderato än hittills och pro secundo att alldeles utelemna ortsättningen: ÅGuds herrliga, milda och väniga hand bevare vår stad från eld och brand. Skeningeboerna tyckas sålunda fästa mera vigt rid att få veta hvad klockan är slagen än tt innesluta sig i den Högstes beskydd. Måvända gnola de hedersmännen istället innan le somna på en annan med tidens praktiska iktning mera öfverensstämmande hymn, som örjar så här: Hör oss Svea, Lifoch Brandförsäkrings-Bolag. Hör oss! . IOAÖDÖSA8I ( -. . -— — fr — — — — —