Göteborgsposten – 21 oktober 1868, sida 1

— Ivar har du varit i i dag, Nelly? frå gade han så fort han tagit plats. IIvarföre skulle han framställa denna fråga just i dag, den första gång som det var litet kinkigt att svara på den! — Ute i skogen, pappa, och jag — jag vrickade min fot något. — Huru gick det till? — Jag slant med den i ett hål. — Du är alltför oförsigtig under dina utflykter, tror jag. Du är verkligen nu för gammal att vara en sådan yrhätta, Nelly. Jag har någonting särskildt att säga dig i dag. — Jag hör, pappa. Hennes hjerta slog allt hastigare och hastigare. — Jag vill ej att du under en månads tid närmar dig nedra delen af skogen. Jag har hört att lord Langholme kommit hem med en mängd herrar och jag vill ej att du blir sedd af dem. Nelly sänkte hufvudet öfver tallriken i stor ångest. Kunde hennes sar ha sått veta något. — Lord Langholme är ingen önskvärd bekantskap för unga damer, fortfor mr Huntingdon med rynkad panna, och alldenstund han springer efter hvarje kjol han får se, torde han falla på den iden att påtvinga dig