Göteborgsposten – 21 oktober 1868, sida 1

äran af hans bekantskap; men jag skulle heldre se dig död än att ha något att göra med honom. — Du behöfver ej vara rädd, pappa, sade Nelly i det hon hastigt höjde på hufvudet. Jag skulle ej vilja tala ett ord till lord Langholme. Jag afskyr honom utan att någonsin ha sett honom. Nu förefaller det ju högst besynnerligt att ett sådant samtal skulle just uppstå denna dag, då ej ens lord Langholmes namn någonsin förut blifvit nämndt mellan far och dotter. Men på morgonen hade mr Huntingdon mottagit ett bref från sin bror i staden, och ett postscriptnm innehöll följande rader: Staden blir alldeles folktom nu. Jag hör att er granne lord Langholme rest till sin egendom med åtskilliga vänner. Han är vådlig att löpa etter vackra ansigten, och Nelly måste blifvit en stor flicka nu. Endast denna antydan var nog för att väcka mr Huntingdons slumrande hat till lit och föranledde honom att så som han gjort varna Nelly. — Hvad skall jag göra, tänkte Nelly bedröfvad, nu har ju pappa förbjudit mig att gå till bäcken? Jag törs ej vara honom olydig; men säkert kan det ej göra något att jag talar ett par ord med kapten Wellesly, äfven