Göteborgsposten – 20 oktober 1868, sida 2

— Ja, hviskade Nelly nästan ohörbart. Kapten Wellesly tog hennes hand och förde den till sina läppar. Han skulle gerna ha velat begära en af de små skorna att bevara som ett minne, men det fanns något i denna lilla flickas oskyldiga öppenhet som höll honom på större afstånd än den högdragnaste förbehållsamhet af en stadsdame skulle ha gjort. Men då han återtagit vägen tillbaka mot bäcken, hvad fann han om ej en af skorna som blifvit tappad på vägen? Han tog ifrigt upp den och kysste den. — Jag skall behålla den tills hon kommer tillbaka, sade han för sig sjelf helt glad vid tanken på att få träffa henne ännu en gång och dock otålig öfver den långa tid som skulle förflyta innan det kunde ske.