Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 1

—— AE Pe Gölebor bergen, i Masthuggsborgen, i Majorna, i de fattiga qvarteren utåt Redbergslid etc? Skulle icke dessa trakter vid vissa tillfällen kunna bli härdar för farsoter och sjukdomar (äro de det icke redan?), hvilka göra de arma familjerna ännu armare och sålunda bringa fattigskatten ytterligare i höjden, på samma gång de äfven hemsöka de lyckligare delarne af samhället, liksom för att strafsa deras innevånare, derföre att de kallt öfvergifvit sina mera behöfvande gelikar. En vattenledning är således nödvändig, och de i ofvan nämnda takter boende skulle med all rätt kunna tadla de myndigheter, som skulle glömma eller vilja försumma att förse dem med vattnet, denna undergörare i menniskans kamp mot sjukdomar och behofver. Då således en vattenledning är nödvändig, måste man väl söka åstadkomma de medel, som erfordras till densammas byggande. Och då kommunen sjelf icke innehar dessa medel, måste den upplåna dem så fördelaktigt som möjligt. Den närvarande tidpunkten, som företer riklig tillgång på kapitaler, hvilka söka placering och derför äro billiga, är för låns upptagande fördelaktig, hvadan man ej bör försumma att begagna den. Äfven om sjelfva sakens egen vigt icke kräfde arbetets snara påbörjande och utförande, skulle man ha mångfaldig anledning dertill dels uti de nu rådande billiga priserna på behöfliga materialier, dels i de f.n. låga arbetslönerna, likasom deri att stor arbetslöshet redan råder inom arbetareklasserna, hvilken hotar med att icke så snart afhjelpas, hvarföre fattigvården kan komma att bli hårdt betungad, om icke allmänna arbeten sättas i gång. Vederbörande myndigheter böra således nu handla med snabbhet och kraft. Då ett lån upptages, skall det förräntas och betalas. Detta kan i ett fall som det närvarande endast ske sålunda, att ränta och amortering uttages af kommunens innevånare såsom kommunal tvångsskatt, eller ock att de bestridas genom anläggningens egen afkastning. Af dessa alternativer valde stadsfullmäktige det senare, förnämligast på följande uti byggnadskomiteens ena betänkande afgifna grunder: Erfarenheten i de städer, der vattenledningar finnas, visar, att dylika inrättningar, likasåväl som gasverk, inom få år blifva vinstgifvande för de kommuner eller enskilda bolag, som ega dem, och ingen anledning är för handen att antaga, det Göteborg skulle komma att i detta afseende utgöra ett undantag, eller att icke befolkningen här, likasom annorstädes, skulle utan tvångsåtgärder vilja komma i åtnjutande af de stora sanitära och ekonomiska fördelar, som en vattenledning erbjuder. Att pålägga skatt för vattenledningen synes derföre obehöfligt. Men då anläggningens afkastning icke gerna kan antagas skola genast Jemna tillräckligt belopp för bestridande af ränta och amortering, ville stadsfullmäktige höja lånet med den härför under 10 år behöfliga summa, beräknande att anläggningen sedan och dessförinnan kunde bära sig. Detta godkändes ej af K. M:t, såsom stridande mot en viss ekonomisk prencip. På grund häraf har man begärt rätt till lånets upptagande, med afdrag af denna summa. Skulle anläggningen i början lemna något desicit, kan man betäcka det med upptagande af ett eller ett par smärre lån, till hvilka författningen ger myndigheterna berättigande, eller ock härom, då tid blir, annorlunda besluta. Kortligen, stadsfullmäktige vilja undvika tvångsskatt och, till en mängd trakasseriers undvikande, göra det beroende af husegarnes frivilliga åtagande att införa vattenledning i sina hus. Men då detta ger dem en motsvarande lindring i assuransen och dessutom deras hus bli mera begärliga för hyresgäster, för hvilka vattentillgången är en besparing i tid och penningar, skola de snart finna det med sin fördel förenligt att införa vattenledning. Detta försök att på frivillighetens väg gifva utveckling åt företaget, bör, synes det oss, föredragas vida framför tvångssättet, hvilket kan bli olidligt. Skulle emellertid, hvilket ej eger någon sannolikhet för sig, det förra sättet slå fel, har man ju alltid qvar utvägen att tillgripa det senare, hvilket anordnarne af astonens möte deremot vilja ha infördt nu genast. Tvångsskatt eller frivilligt åtagande, det är frågan. Endast de, som vilja det förra, äro egentligen till mötet inbjudna.