Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 1

Revolutionen i Spanien. Times Madriderkorrespondent lemnar i ett af sina för en lysande stil utmärkta bref, 2, hvilka för öfrigt vittna om en stor iakttagelseförmåga, följande skildring öfver Prim, hvilken vi här meddela: Det gisves ingenting så oförklarligt som folkens instinkter. Ett folks kärlek vaknar alltid i första ögonblicket. Italienarne ha fransmännen vid Solferino och preussarne vid Sadowa att tacka för sin frihet, men istället ställa de sin tacksamhet i förbindelse med Garibaldi. Det är den serie af misstag, hvilka begingos af den afskyvärde Gonzalez Bravo, som störtade bourbonerna från Spaniens tron, men folket ropar dock: Ned med drottningen och länge lefve Prim! I sin fallna drottning och i flyktingen från 1866 skåda spaniorerna de tvenne motsatta ytrerlighoterna af ondt och godt. De ofverlemna sig åt den impuls, som drifver dem till att dyrka en hero, och Prim är för ögonblicket den, åt hvilken de gifva äran odeladt. Är Prim värdig denna hängifvenhet? Skall han länge kunna bibehålla den? Skall hvad han uträttat komma att svara mot löftet? Prim har just nu mänga vänner; han har blott få fiender; men dessa hata och nedsätta honom med en otroiig ilska. Det är kanske icke lätt att få veta verkliga sanningen om Prim, ty det är omöjligt att få höra annat än hvad som är en god del mer eller en god del mindre än sanningen. Jag var händelsvis i Madrid då Prim höjde upprorsfanan i Aranjuez år 1866. Ingen kan föreställa sig den mängd falska rykten som då voro i omlopp om honom och troddes, och dessa rykten gällde icke hjeltens bedrifter i La Mancha och Estremadura, utan hvad som tilldrog sig under våra egna ögon, hvad det stod i allas vår makt att förvissa oss om fem minuter efter det ryktet blifvit satt i omlopp. Grefvinnan af Reus, hette det t. ex., 4har sets åka ut på Pradon, strålande af glädje öfver de underrättelser hon erhållit om sin mans framgångar. Nästa gång berättade man: Grefvinnan af Reus har råkat drottningen, som kysste henne med största vänlighet och försäkrade, att hvad helst som hände, skulle intet ondt komma vid hennes man, Och sanningen var dock att grefvinnan af Reus aldrig lemnade sin våning vid Calle Alcala från början till slutet af denna för henne af oro och ängslan upp: fyllda period. På samma sätt försäkrar man nu trovärdigt: Prim skänkte under Krimkriget de fransk-engelska armberna sitt värderika bistånd, hvadan de spanska vapnens ära genom honom nådde sin största höjd, ehuru det är fullkomligt säkert att Prim aldrig satte