Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 1

diga röda och i midten gula törnrosorna som nickade derutanför. — Se så, sade hon i det hon fästade dem på sin hvita klädning vid bröstet och svingade med sina fötter fram och tillbaka, fortsätt nu. — Jag måste nu gå och se efter syltet, ropade Wilson och sprang upp samt skyndade till köket. Nellys täcka hvita ansigte antog en min af missbelåtenhet. Hen gled ned från bordet der hon sutit och trippade i väg till det stora köket för att se hvad som föregick der. En stark lukt af sylt trängde genom den långa, svala korridoren och då den unga damen på tå trädde in genom den öppna dörren, stod Wilson der framför en ofantlig kopparpanna och rörde om med en stor slef i den sjudande frukten. — Låt mig smaka, sade Nelly, som sakta smugit sig fram och nu kom Wilson att spritta till vid det oväntade tilltalet. — Åh, miss Nelly, ni gjorde att jag brände mig på fingrarne; köket är ej någon plats för unga damer. — Nu då jag en gång i mitt lif kommit så långt som hit, så ämnar jag stanna och se allt hvad som finnes att bese, sade miss Huntingdon beslutsamt, och dermed satte hon sig på köksbordet i sin favoritställning samt började sin öfversigt. Detta kök var ett stort,