Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 1

vilda af sig; men, som ordspråket lyder, miss, hin håle sjelf är ej så svart som han utmålas. — Men hvarföre kommo vi i tvist med dem? hvad började tvisten om? — Min käre väu, början var dum nog, men det blet aldrig bilagdt, och så har det fortgått alltintill denna dag. Jag måste erkänna att Langholmees ha varit villiga att göra upp saken och den gamle lorden skulle varit mycket vänligt stämd, men er pappa satte sig emot det och vände alltid ryggen till då det var fråga om någon uppgörelse. — Men jag vill höra historien och ni vill aldrig komma till den, sade den förtjusande lilla Nelly Huntingdon i det hon stampade med sin lilla otåliga fot på det blankskurade golfvet i hushållerskans rum. — Min snälla vän, jag tror att er pappa skulle bli missnöjd med mig om jag berättade er den. — Men pappa vet det ju ej. — Visserligen, miss Nelly, men ni vet att man ej bör göra någonting bakom en persons rygg som man ej skulle vilja göra midt framför hans ansigte. Miss Nelly kröp upp på det höga träbordet framför fönstret och stack ut sitt täcka hufvud för att plocka några af de gammalmo