Göteborgsposten – 15 oktober 1868, sida 1

ej skullo ha låtit dig lemna Indien, utan att jag sjelf hade berättat dig min historia. — Vär sak är förlorad. — 1 detta rum finnas skatter nog att göra mig rik — eller att understödja mina efterträdare. Jag ämnar söka tillflykt i Nepaul. Prendergast, som du känner, är nu allaredan i säkerhet der, hoppas jag. Stackars Mab blef förälskad i honom då han tjenade hos nawabeen af Roab. Jag tror att han blef sårad i en strid mellan nawabens och mitt folk. De anklagade honom för förräderi och hade måhända rätt; med lif och själ var han ej med oss, och jag tror att han har blifvit led vid våra grymheter, likasom äfven Frasers uppförande har förbittrat honom. Såsnart hans sår äro läkta reser han till Förenta Staterna. — Hatar du mig ännu, Terence? — Visste jag att du gjorde det, skulle jag ej längre bry mig om lifvet. Mitt hjerta var så fullt att jag ej kunde tala. Jag hade biifvit varnad mot hennes falskhet och dock kunde jag ej säga annat än att jag fill hälften trodde hvad hon sade. Under vårt samtal kom Mohun — nu en gammal fet hvithårig man — ett par gånger och såg in. Slutligen sade han: — Soldaterna äro vredgade; fienden kan komma innan vi ana det. — Mohun har rätt, sade hon. Hvad tiden har gått fort. I lägret bör man vara orolig för er skull. Se, det är snart dag. Ej sannt, du skall komma och besöka mig innan du Jemnar Indien; men vill ödet att vi ej mera