Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 2

nesbörd om den önskan, att hvar och en bör hålla sig inom sina riksgränser. Så snart de preussiska tidningarne visa sig lifvade af samma känslor och icke sysselsätta sig med upphetsande frågor, skola vi icke heller ånyo rifva upp uti desamma. -La France omtalar danske konungens trontal i en artikel med öfverskriften: En uppskjuten förpligtelse, och sä, er, att såväl anda som bokstaf i Pragerfördraget talat till förmån för Danmark. Uppsatsen slutar med det uttalande, att Frankrike önskar det underhandlingarne mellan Preussen och Danmark måtte leda till ett tillfredeställande resultat, emedan bibehållandet af det närvarande tillståndet i Slesvig är ohållbart. Den annars tyskt sinnade Le Temps yttrar: ÅMan kan i Preussens fordringar af Danmark icke se annat än afsigten att icke komma till något resultat, utan hålla frågan öppen. Det tyckes emellertid vara klart, att Preussen i en viss och ej så ringa grad önskar undvika en sammanstötning med Frankrike. Om det sökt eller önskat kriget, skulle det förlidet år begagnat tillfället af tvisten om Luxembourg. Det är icke mindre klart, att icke-uppfyllandet af pragerfredens art. V gitver Frankrike en förevänning, jemförelsevis ringa och icke i proportion till de möjliga följderna, men hvilken likväl kunde klinga rätt plausibel. Huru skall man då förklara sig, att Preussen likasom finner behag i att låta krigspartiet i Frankrike behålla denna förevänning; Man kan endast förklara sig det genom en eller annan djupt anlagd plan, såsom t. ex. att utöfva en tryckning på Danmark, att pina och utrötta det, för att få det till att helt och hållet underkasta sig det nordtyska förbundet. En fransk provinstidning La Sarthe anmärker ganska träffande: Konungens af Danmark trontal visar tydligt för hela verlden, att Preussen endast fabricerar traktater, för att begagna dem till partroner. : Från Newyork skrifves, att unionens årliga inkomst uppskattas till 312 och utgitten till 476 mill. dollars. Berättelserna om bomullsskörden äro motsägande. Processen mot Jefferson Davis skall uppskjutas. De förödelser, som jordskalfvet i Sy damerika anställt, tyckas vara vida större, än man efter de första meddelandena hade väntat. Jordskakningarne ha i norra delen af landet sträckt sig ända till Kalifornien och i det inre ba de hopat ruiner på ruiner på ett ofantligt afstånd från kusten. Om dessa förödelser i grufdistrikten i det inre af landet meddela Newyorkertidningarne följande gräsliga detaljer: Den förfärligaste förödelsen är det fullständiga tillintetgörandet af städerna Puno och Cerro med alla deras innevånare. I Puno funnos 30,000 menniskor; staden ligger eller kanske rättare låg midt i Andesbergen, på ungefär samma breddgrad som Arequipa. Likasom Cerro del Pasco var den byggd ofvanpå bearbetade silfvergrufvor, det vill med andra ord säga ofvanpå ofantliga hvalf, som utgräfts af arbetarne under två eller tre århundraden. Jordskaltvet har öppnat dessa hvalf; det har bildat ett stort svalg, af hvilket hela staden, hus, kyrkor, kloster och hela befolkningen uppslukats i ett ögonblick. Endast några ryttare ha undkommit och kunna meddela underrättelser om denna olycka i Lima. Man tror, att andra grufdistrikter hafva delat lika öde med Puno. Staden Cuzco har äfvenledes helt och hållet tillintetgjorts, och största delen af dess befolkning är död. I Arica har man varit vittne till ett skräckinjagande skådespel. Under jordskalfvet sågo de personer, som skyndat till den sydliga delen af staden, jorden med ens öppna sig och mer än 500 mumier långsamt stiga upp derur i långa rader, parallet med hafvet. Alla dessa mumier visade sig i samma ställning med händerna hopknäppta under hakan, upplyftade knän och fö.terna böjda in under den förtorkade kroppen. Aldrig hade man i en så kritisk ställning sett en hiskligare syn. Man kan dock förklara detta fenomen, utan att behöfva taga sin tillflykt till ett underverk. På det ställe, der mumierna kommit upp ur jorden, var neml. en gammal kyrkogård, om hvilken det alltid hetat, att de deri begrafna voro alla balsamerade, och som ej begagnats under ett helt århundrade. Mumierna voro liken efter indianer hvilka aflidit efter spanska eröfringen, men blifvit på indianernas vis begrafna. I Tambo ville en spansk munk begagna jordskalfvet och öfversvämnngen till att framstå som profet och undergörare. I det ögonblick då massan strömmade ut ur staden, för att komma till de närbelägna höjderna, hejdade han en del personer och utbredde sig öfver, att man icke behöfde hysa någon fruktan för hafvet; han skulle i Guds namn lugna det. Inemot 500 personer läto sig förledas af den gamla spanska öfvertron; de bildade 4 on