Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 1

rg. Iryckt hos D. E. Bonmer 1999 — — —— att aktorskeppet under backning af strömmen sattes upp mot en af lodet icke angifven refvel af sand och smästen och fartyget kom på grund. Det inträffade just vid högt vatten, så att, då jag med den ombordvarande ringa besättningen (endast 3 man förutom maskinpersonalen) ej förmådde göra mig strömmen öfvermäktig med det i dess direktion genast utförda boyankare med kabel, så stöttades fartyget upp; akterrummet lossades och tomkärl surrades under fartygets läringar, under inväntan på nästa Åhögt vatten. Redan en timma innan jag väntat, var fartyget åter flott, utan att något lidit den minsta skada. Efter slutad kolfyllning afgick jag åter den 1 Sept. på aftonen till Liefde Bay, och embarkerade efter en natts svårt väder; d. 2 åter prof. Nordenskiöld och hans båtbesättning. Fångstbåten återkom först d. 4, hvarefter vi åter styrde mot Brandevijn Bay, som nu var tillgänglig, ehuru hela bugten fortfarande var belagd med fast is. Depoten och båten togos ombord d. 5 på f. m., allt i fullkomligt oskadadt skick efter sin 7 åts hvila dorstädes och vi fortsatte mot Sju-öarna. Halfvägs mellan dessa och Nordostlandets Nordkap mötte dock åter drif-isen och jag sökte ankarsättning under Nordkap. Den 6 och 7 blåste friska S.O.-liga vindar, som något skingrade isen och gjorde det möjligt att den 8 komma till Sju-öarnes fasta is, liggande halsannan qvartmil från land; vid denna gjordes fast och åtskilliga forskningar foretogos. På aftonen styrde E. M:ta ångfartyg till Hinlopen Strait, der Lomme Bay och Lovens berg besöktes, hvarefter vi återvände hit, ankrande i går på förmiddagen. De sista fyra dagarne ha oafbrutet nordlig vind och tjocka med snö rådt och allt börjar antaga höstens prägel. Så fort de hemv.ndande vetenskapsmännen med alla samlingarne blifvit segelklara och sedda väl ute till sjös, asgär E. M:ts ångfartyg till Sju-öarna, för att der afvakta tillfälle att kunna komma nordvardt. Som det för den återvändande personalen afsodda fartyg ej är försedt med proviant för densamma, har jag på prof. Nordenskiölds framställning, ansett mig pligtig att aflemna sådan för 3:ne veckor. Fartyget innehar vid afgången härifrån proviant för 60 veckor, bränsle för c:a 1,200 mil och öfriga forräder, fullt tillräckliga för ett år. Helsotillståndet ombord är fullkomligt godt. P. T. har derjemte erhållit del af följande enskilda skrifvelse. från prof. Nordenskiöld, daterad ombord på Sofia vid Amsterdam-ön d. 14 September: Skilsmessans stund är nu inne och jag begagnar den sista lägenheten, som erbjuder sig, att sända några rader. Då v. Otter troligen lemnar dig en fullständig redogörelse rörande våra irrfärder hittills, så behöfver jag ej närmare uppehålla mig vid dem. Det torde vara nog att nämna, det de vackra vetenskapliga resultater, som redan vunnits, betydligt öfverträlfat min förväntan. Hvad först geografien beträffar, så hafva vi visserligen ej ännu besökt eller upptäckt några nya länder eller dar, detta låg icke heller i reseplanen för expeditionens nu afslutade första afdelning, men vi hafva kompletterat de förra svenska expeditionernas arbeten, genom att under båtfärder hafva kartlagt den inre delen af Isfjorden, Forelandssundet, Liefdebay o. 8. v. Von Otters lodningar, isynnerhet mellan Norge och Spetsbergen utgöra ett såväl i rent geografiskt, som vetenskapligt hänseende vigtigt bidrag till kännedomen om vårt jordklot, vår zigzagfärd i slutet af Augusti, längs med iskanten (ända till 819 16 L.), bildar ett intressant bidrag till kännedomen om polarbassinens beskaffenhet. De magnetiska konstanterna för de punkter, vid hvilka expeditionen uppehållit sig någon längre tid, hafva blifvit af vår fysiker bestämda. Zoologerna och botanisterna återvända med fulla magasiner och numera äro Spetsbergen i detta hänseende bättre kända än de flesta andra länder af jordklotet. De öfverträffas i detta hänseende endast af England, södra Norge och Sveriges vestkust. Från Beeren Eiland hafva vi erhållit rika samlingar af palmartade växtförsteningar, tillhörande den urgamla kolformationen, från Issjorden och Kingsbay aftryck af åtskilliga växtarter (taxodier, plataner o. 8. v.), som tillhöra den vida yngre miocen-perioden och visa, att Spetsbergen under denna tid åtnjutit ett tempereradt klimat. Från Isfjorden hafva vi dessutom erhållit kolossala benknotor af krokodilartade djur, som tillhöra ett emellan koloch miocen-tiden liggande tidskifte, den s. k. triasperioden. Förhållandet ombord har varit det bästa möjliga; v. Otter non plus ultra. Hittills är således allt godt och väl, men skolavi äfven gynnas af cn likartad framgång vid den polarfärd, som vi om några dagar ämna anträda? Det vore alltför förmätet att utkasta några gissningar dervidlag och jag fruktar, att man i hemlandet närer nog öfverdrifna förhoppningar. Detta år har varit ett svårt isår, så att t. ex. hafvet emellan Sju öarne och nordostlandet, hvilket år 1861 var isfritt redan i medlet af Augus.i, nu var till stor del betäckt med fast is ännu i första hälften af September. Vi skola dock göra vårt möjliga och ämna för vår framtida verksamhet taga Sju-öarna (809 40. L.) till operationsbas. Dödsfall. En af armöns äldsta officerare, om icke seniorn bland dem alla, har i dessa dagar gått till hvila. Öfversten i arm6en f. d. kommendanten på Karlstens fästning, J. M. Tauson afled, enl. Sn.-P:n, sistl. Lördag i Malmö vid 80 års ålder. Öfverste T., som helt nyligen lemnat kommendantsbefattningen på Karl—: — IL I. I Pi br oo: om