Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 1

— Jag vet det. Och hvad blef af det andra olyckliga barnet? — Det dog tidigt. Jag kan försäkra dig att jag på alla sätt tog vård om det. Fraser började nu att begagna sig af min lust att se mitt barn för att förmå mig att hjelpa sig i sina intriger. Han använde alla medel för att tvinga penningar från mig; han hotade att anklaga mig för attentatet mot sir Denis Desmond, för att ha förgifvit hans hustru och för att ha mördat hans barn. Men jag blef honom slutligen öfvermäktig. Jag gjorde mina skatter oåtkomliga för honom och insatte summorna för din räkning. Ja, för din räkning, med undantag af några tusen rupier som jag insatt åt Mabel. Man har lärt henne att ej bry sig om mig, och just genom mig skall hon bli förmögen. Är det ej väl gjordt? Huru rasade han ej då han märkte att jag undsluppit hans klor; han hade litat på rajahens penningar för att betala sina skulder. Han ställdes för en krigsrätt och blef ruinerad, som han sjelf ruinerat mången bättre karl. Derunder tog sir Denis stackars Mabel till sig. Fraser hatade mig för djupt för att han skulle låta mig få min dotter och jag kunde ej fordra det. En gång föll det mig in att det kunde vara en liten hämnd öfver sir Denis om hon blefve gift med hans nevö; jag öfvergaf tanken på att kunna bevisa din rättighet till Kilmöyle; men ej långt derifrån köpte jag en egendom åt dig som du skall få se, när mrs Allaynes exekutorer en gång börja sin verksamhet. Fraser hotade ej; men då han första gången reste till Europa var jag just orolig för ditt