Göteborgsposten – 13 oktober 1868, sida 2

elinde, utan föredrog att en tid lefva åtskiljd från dig för att en gång kunna se dig rik? Intet svar. Åter ljöd denna underbart sköna stämma. — Terence! din far bedrog mig. Han sade mig att jag med honom skulle bli rik, och det var allt hvad jag tänkte på. Vet du eller vill du veta hvarföre? Vill du höra på, medan jag berättar dig hvad mitt lif har varit? Oh, Terence, hvarför skulle jag ej ha gjort rikedom till mitt allt? Då jag var ett försummadt barn och som cen vilde sprang omkring på min fars egendom, var jag så omgifven af fattigdom, att jag tror att jag straxt skulle ha svarat ja, om den värste bandit kommit til mig och sagt: Mary Billing, vill du gifta dig med mig skall du få oerhörda skatter; men när du dör skall din själ bli fördömd. Du ryser åter tillbaka för mig; men du vet ej hvad det vill säga att vara en fattig hvit i Indien, hvad det vill säga att vara en qvinna — en dame — och bli förbisedd och föraktad. Jäg var vacker — så mycket värre för mig; men var det min skull? Ju mera uppmärksamhet man fästade vid mig, desto mera skar det mig i hjertat. Min stackars olycklige far! Hvad fick han ej lida för sin fattigdoms skull. Huru förbannade jag cj hela menskligheten, när jag afton efter afton såg Honom bli förd rusig hem. Jag hemtades ut till aftonsällskaper af era fina och förnäma damer som ett slags vacker docka och alltid hörde jag: En dotter af den drinkaren Billing —; af medlidande gat man mig kläder — jag lefde af medlidande då min stackars far dog. Jag hade ingen uppfostran — in