Göteborgsposten – 12 oktober 1868, sida 2

hafva nyligen de politiska qvinnorna i England på många ställen haft sin sak representerad, hvarvid här och der händt, att det täcka könets politiska äregirighet belagts med penningböter för de alltför frivola och våldsamma besvär, som gjorts i afseende på den ursprungliga vallistan. Annorstädes ha damerna varit lyckligare och deras namn stå tillsvidare på vallistorna. Huru saken skall komma att aflöpa, är ännu ovisst: till en kris skall det väl ändock endast komma der, hvarest de på vallistan figarerande qvinliga rösterna gifva utslaget, dorför att männens röster nästan väga upp hvarandra, och då skola helt säkert intressanta förbandlingar följa. Till att börja med skola de tillbakavisade valkandidatskornas vad mot revisionsembetsmännens vägrande dom gifva domstolen för common pleas tillfälle att fälla ett juridiskt utslag angående den ifrågavarande parlamentsaktens betydelse, och det är knappast tvifvelaktigt, att detta domare-kollegium skall tolka vallagen i den andan, att då den nya valordningen bestämdes, ingen tänkte på att införa qvinnornas rösträtt, utan tvärtom en hvar var ölverty ad om, att valrätten till parlamentet dittills tillkommit det manliga könet såsom en naturlig förutsättning. Utii fråga varande parlamentsakt står, i st. f. det i lagen annars brukliga uttrycket: hvarje manlig person, beteckningen: hvarje man (every man). Den qvinliga rösträttens väninnor och vänner säga nu, att, enl. en äldre allmän parlamentsakt, den i lagarne förekommande beteckningen man eller det manliga slägtet äfven skall omfatta den qvinliga befolkningen, och den juridiska tvisten skall nu väsentligen afgöra, huruvida denna grundsats gäller i en sådan allmänlighet, att annars naturliga undantag icke kunna gälla deremot. Att öfverhufvud qvinnor uppförts på listorna såsom valberättigade, beror derpå, att de officiela regeringsagenterna, hvilka i sanning icke räknade mycket på qvinnornas röster, som mera tillhöra den liberala sidan, fruktade valrättskandidatskornas onda tungor och indirekta inflytande i pressen och samhället. I Amerika har den internationala arbetarekongressen, hvilken räknar representanter från nästan alla Unionens stater, förkastat qvinnornas rösträtt. I hänsyn till sjelfva arbetarefrågan hade föreslagits att arbetarekongressen skulle till befrämjandet af de arbetande klassernas intressen förhandla om bildandet af ettpolitiskt parti. Kongressen ansåg detta fördelaktigt. Newyorks Handelstidning anmärker rörande kongressen: Arbetarnes ställning i Amerika är så god, att deras gelikar i Europa skulle vara lyckliga, om de hade det så. Men lyckan gör menniskor öfvermodiga; der inga frågor finnas, måste sådane fabriceras, och der man har det bra, sträfvar man attruinera sig sjelf. Ett ytterligare bevis derpå ha vi uti murarnes ställning i Newyork. Efter det tusendetals murarearbetare slagit dank i 2:ne månader, för att tvinga sina arbetsgifvare att höja deras löner och förkorta arbetstiden till 8 timmar hafva de bragts till tiggarstafven, och mästarne kunna till den förra daglönen och tio timmars arbete erhålla flera murare än de behöfva. — Detta är det vanliga slutet på visan om strikes. Vi ha förut nämnt, att de tyska arbetareföreningarne äro delade i tvenne läger: de, som vilja bildandet af stora föreningar för åstadkommande af strikes och kamp emot kapitalet, och de, som vilja en lugn ekonomisk utveckling, hvilken omsider skall göra arbetarne sjelfva till kapitalister och sjelfständiga medborgare. Denna splittring underblåses af regeringen, som understödjer den förra fraktionen, emedan hon fruktar den senare såsom en makt, hvilken måste öka de liberalas styrka. Häromdagen hade arbetareföreningen i Berlin ett häftigt möte, hvars resultat blef, alt minoriteten, omfattande den förra meningen, beslöt utträda och bilda — en ny arbetaretörening. — Så splittra de sjelfva sin styrka och de reaktionära, mot folkfribeten gnugga händerna af förnöjelse. Berlin utvecklar sig fortfarande till en stor stad. Under en vecka ökades betolkningen med mer än 700 själar. På en vecka inflyttade dit 1,753 personer och utflyttade 1,028. Växer Berlin fortfarande så, skall det om 6 till 8 år ha fulla millionen. I Österrike, eller rättare Böhmen, ha blodiga sammanstötningar egt rum mellan czecherna och militären, hvarjemte de förra förolämpat åtskilliga tyskar. Man väntar, att Böhmen skall förklaras i belägringstillstånd. Senare Post. Den nya spanska regeringen är på följande sätt hopsatt: Serrano president, Prim krigsminister, Topete sjö-, Liguerola finans-, Lorenzana utrikes-, Romero Ortiz justitie-, Sagosta inrikes-, Ayala kolonialminister och Ruiz Gorilla minister för de allmänna arbetena. Denna regering har i Gazeta offeniliggjort en förklaring, hvari proklameras: allmän