Göteborgsposten – 12 oktober 1868, sida 1

vare sig af engelsk, italiensk eller tysk extraktion alltid skall synas detta folk som den bästa bland republiker. Den stora frågan är att finna en herrskara, öfver hvilken Spanien kan vara stolt, ty stolt måste det vara öfver sig sjelft och öfver allt som med det är förbundet, och den förnedring, i hvilken det har fallit, kan tydligen spå as tillbaka till de ohyggliga exempel, som en hel serie monarker hållit framför dess ögon. Det är ej troligt att de nu förenade partierna skola falla isår vid sökandet efter en kunglig kandidat, ty hvarken Serrano eller Prim tror jag på något sätt stå i förpligtelser till hertigen af Montpensier, och de vinkar man utkastat angående prins Alfred af England, pring Amadeus af Italien, konungen af Portugal, en Koburgare eller en HohenzollernZiegmaringen, hvila ännu blott på tomma gissningar. Å andra sidan skola väl ej de spanska demokraterna, lika litet som de italienska, vara nog tokiga att anselandet moget för omedelbart användande af deras republikanska teorier. De måste hjelpa till att uppresa tronen, äfven om de insistera på att kring densamma ställa republikanska institutioner. Hvad spanska nationen kan komma att uträtta med en vis och hederlig suvorän i spetsen för sig kan man ej så säkert förutspå, mon under tiden är man skyldig erkänna, att ifall de spanska revolutionerna hittills misslyckats, så är det derföre att ingen vågat rikta ett hugg mot roten af det onda. Om en dynastisk revolution sådan som denna icke medför någon bot, då måste verkligen det onda vara objelpligt. PA