Göteborgsposten – 10 oktober 1868, sida 1

o Pe MV nu) psCutUAUV 00 4419119 U Göteborg d. 10 Oktober 1868. Sockenstämma. Christine församlings medlemmar hade i går sockenstämma för att yttra sig öfver de, enligt k. förordningen d. 11 Juli 1862 utsedda nämndernas till K. M:t inlemnade förslag till reglering af stadens presterskaps aflöning, äfvensom stadens fördelning i territorialförsamlingar. Rörande den första delen af frågan åberopades den med församlingens presterskap uppgjorda, intill 1880 gällande konventionen. I afseende på frågans senare hälft beslöt stämman att vidhålla det af kyrkorådet vid kyrkostämma d. 30 April 1866 afgifna yttrande med tillägg i enlighet med vid gårdagens stämma upplästa skriftliga reservationer mot nämndens förslag, afgifna af rådman F. 4. Risberg, handl:e J. A Mellgren och Fr. Blidberg samt båtålderman J. A. Söderborg. Detta beslut innefattar i korthet sagdt ett af församlingen gjordt bestridande at territorialindelningen, dervid församlingen åberopar för densamma gällande särskilda k. privilegier. Inspektion. Adjutanten vid armens förvaltnings-intendentsdepöt, major B. Elfström, har, efter vederbörligt uppdrag, i början af denna vecka inspekterat armåens härv. utredningsförråder och derefter i enahanda ändamål afrest till Karlstens fästning. Attentatet mot poliskonst. Anderberg. Vid polisförhöret i gårjupplystes af åklagaren, att Anderberg befinner sig på bättringsvägen efter det honom öfvergångna våld, ehuru läkarebetyg ej kunnat afgifvas, emedan recidiv af hjernfebern ännu kan inträffa. Åtskilliga afhörda vittnen intygade ytterligare att tilltalade Pettersson fällt hotelser om att gifva A. stryk 0. 8 v. Ett försök af den tilltalade att förklara uppkomsten af blodfläckarne å hans rock dermed, att densamma legat bredvid en råttfälla och att de deri fångade smådjurens blod skulle åstadkommit de stora fläckarne, förbättrade naturligtvis icke hans sak. Målet blef uppskjutet. : Kyrkomötets afslutande. Kyrkomötet afslutades, som förut meddelats, i Onsdags, hvarvid gudstjenst hölls i Storkyrkan, orh bevistades densamma af justitiestatsministern, statsrådena Carlson och v. Ehrenheim, kyrkomötets medlemmar samt en stor mängd andra personer. Altartjensten förrättades af hofpredikanterna Lindberg och Widen. Predikanten domprosten d:r Toren läste i st. f. evangelium Joh. evang. 14 kap. 27 v. Efter slutad gudstjenst begåfvo sig mötets samtliga medlemmar åter till sessionssalen i riksdagens hus, hvarest erkebiskopen till dem uttalade sin afskedshelsning. Resultaten af mötets verksamhet berättigade — sade tal. — till det erkännande, att de goda föhoppningar, hvarvid man vid första sammanträdet för något mera än en månad helsade hvarandra, ingalunda blifvit svikna. Tal. tackade mötets medlemmar för det sätt hvarpå öfverläggningarne egt rum, dervid, om ock helt naturligt, olika meningar förnummits man dock visat sig böjda att, der sådant kunde ske i förening med egen öfvertygelse, lyssna till, akta på samt gifva vika för de åtskilda åsigter som inom mötet sökt göra sig gällande. Efter att hafva gifvit uttryck åt den lifliga tacksamhet hvarat tal. kände sig genomträngd för den aktning och tillgifvenhet hvarmed han af mötets samtliga medlemmar, prester och lekmän, blifvit omsattad, uttalade erkebiskopen varma och hjertliga välönskningar öfver de till offentliga och enskilda värf nu återvändande mötesledamöterna. Särskildt vände sig erkebiskopen till ecklesiastikministern under anhållan, att han ville för konungen anmäla att det varit mötets uppriktiga önskan att på bästa sätt fullgöra hvad som varit konungens syfte och önskan, då mötet af högstdensamme sammankallades. Då mötet ej haft tillfälle att inför konungen betyga sin vördnad och tillgifvenhet begagnade tal. detta tillfälle till anhållan hos den, som inför landets konung anmäler kyrkans angelägenheter, att försäkra H. M:t att, såsom mötets medlemmar redligt och troget frukta Gud och nitälska för kyrkan, så ära de ock vår kyrkas högsta jordiska styresman, konungen, samt bedja Gud om riklig välsignelse öfver konungahuset och fåderneslandet. Äfven anhöll tal. att för ecklesiastikministern sjelf få uttrycka mötets oskrymtade tacksamhet såväl för det vänliga och oförtröttade deltagande hvarmed han följt mötets förhandlingar, som ock för den omvårdnad, som af honom ständigt egnats åt kyrkans angelägenheter. Statsrådet Carlson begärde härefter ordet och meddelade, att konungen, genom ett från Kristiania under dagen anländt telegram, bemyndigat statsrådet att till mötet frambära H. M:ts konungsliga helsning äfvensom försäkran, ej mindre om H. M:ts fortfarande ynnest och bevågenhet, än äfven derom, att H. M:t, som med synnerlig uppmärksamhet följt mötets förhandlingar, ville åt de af mötet gjorda framställningar egna en omsorgsfull pröfning. Sedan slutligen biskop Bring framsagt sitt ET 11. ASs