Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 2

Råttegångsoch Polissaker. Göta Art.-reg:tes krigsrätt. Krigsrätten sammanträdde ånyo i går för att fortsätta ransakningen med de för våldsamheterna d. 15 och 16 sistl. Aug. tilltalade artillerister och husarer, Artillerikonstapeln Svensson och husaren Wahlberg, hvilkas vittnesmål vid förra ransakningen rörande samma sak syntes vara af den tvifvelaktiga beskaftenhet, att de föranledde krigsrätten hänvisa dem till sina själasörjare för att få undervisning om edens vigt, foretedde nu intyg atrt detta skett. De vidhöllo dock båda sina förut afgifna vittnesberättelser, med den olikhet, beträffande Svensson, att han nu ej ville taga på sin ed att han bestämdt igenkännt förstekonstapeln Brun såsom närvarande då våldsamheterna i Landalabergen begingos, hvilket han, såsom läsaren torde erinra sig, vid förra ransakningen uppgaf. Hvad Wahlberg beträffar så tog han äfven nu på sin ed att husarerna Hedenskog och Lagergren varit frånvarande under uppträdena på Landalabergen och i Albostaden. Svensson hade vid exercisheden hört polisen uppmana hopen att skiljas åt, Wahlberg icke. Ingendera af dem sade sig ha i kasernen hört något tal om att man skulle gå ut och slåss. Hökaren A. M. Andersson, i hvars nykterhetsvärdshus i Landalabergen knektarne förplägat sig med svagdricka den ifrågavarande natten, förklarade sig ej igenkänna en enda bland de tilltalade. Göthe var den ende han kände af dem som varit inne. Timmermannen C. Andersson såg sällskapet komma från Albostaden med en person emellan sig, hvilken uppgas jemmerrop som man sökte nedtysta. Han igenkände dock ingen. Poliskonstapeln Rapp utgjorde en medlem af den Lördagsaftonen i närheten af Heden sig uppehållande polisstyrkan. Han hörde flera civila beklaga sig öfver att ha blifvit slagna, såg artilleristhopen ett par gånger gå fram och tillbaka mellan Heden och parken utanför teaterhuset och då dea sista gången var på väg från Heden såg han förstekonstapeln Brun komma och hörde honom uppmana de öfriga att följa med, hvarefter de ännu en gång gingo tillbaka åt Heden till. Hvart de sedermera togo vägen kände han ei. R. hade för öfrigt befunnit sig i grannskapet då byggm. Dahns dräng blifvit misshandlad. Derom berättade han följande: Från körvägen, der han stod, såg han artilleristerna Bergman och Hult komma från allecen. Byggm. Dähns dräng och en annan person befunno sig iagåängallen. De omnämnda artilleristerna gingo några steg emot dem och Rapp hörde ettislag samt såg, då han vände sig åt det hållet, en påk höjd i luften. Rapp gick bort till de omnämnda personerna och frågade hvem det var som utdelat slaget, hvartill både Bergman och Hult nekade. Bergman hade en påk i handen, af en arms tjocklek, förklarade R. och som omöjligen kunde ha varit något bamburör, såsom Bergman uppgifvit. Poliskonstapeln Nyman vittnade att han hört Brun på planen vid Gamleport uppmana andra artillerister att åsfölja honom till Heden för att slåss. — Brun bestred detta och påstod sig kunna med en mängd vittnen bestyrka att han ej varit der vid den tiden. Dessutom framkom B. med insinuationer om att polisen, långt ifrån att afstyra artilleristernas våldsamheter, tvärtom och då artilleristerna varit de starkaste stått på deras sida och snarare uppmuntrat dem till att uppträda som de gjorde. Det sagda gränsade alltför mycket till det otroligas område för att Brun längre skulle så orda i den riktningen. Poliskonstapeln Larison fick äfven ett slag, men kunde ej säga af hvem, lika litet som om slaget varit amnadt åt honom, Vittnet hörde Brun utanför Dicksons såga: bvem som ej fått stryk ännu skall nu fåt. De öfriga arilleristerna voro på väg hem då Brun kom, men vände vid hans uppmaning tillbaka till Heden. — Brun bestred äfven detta vittnes uppgifter, påstående natt vid denf tid, som vittnesmålet omhandlade, hade han ej ankommit till heden. Vittnet kände ej igen någon af de tilltalade såsom under slagsmålet voro närvarande. Saickaren Andersson, hvilken förut varit hörd som målsegare men afstått från sina anspråk som sådan, bekräftade nu med ed sina föregående uppgifter och deribland att han bestämdt igenkände Hodenskog :0m närvarande vid huset n:o 104 i Albostaden. — Hedenskog förnekade fortfarande detta oaktadt att ha varit med samt påstod sig kunna styrka att Audersson sagt sig skola vittna af hämd. Artilleristen Gren var med på Heden från kl. 8 till half 11 och åtföljde derefter de öfriga artilleriserna till Landalabergen. Ändamålet med deras marsch till sistnämnde ställe förklarade Gren vara, Catt de skulle se efter om någon ville öfverfalla dem! Sällskapet atgjordes af 5 eller 6 busarer och 20 h 30 artillerister. Den berättelse Gren afgaf rörande gången till och från Landalabergen samt uppehållet vid n:o 104 i Albostaden ösverensstämde med dem som förut afgifvits, äfven derutinnan att Gren, likasom de andra såsom vittnen afbörda artillerister och husarer, haft en märkvärdig oförmåga att igenkänna de deltagande kamraterna. Lundgren och Göthe, som jemte en tredje person uppgifvits vara de enda civila, som funnits i sällskapet, igenkändes af allu — äfven af Gren — då de uniformerade deltagarne deremot, med undantag af de hittills komprometterade, tyckas komma att framgent bli insvepta i ett mystiskt dunkel. Ehuru Gren, som är gammal vid regementet, varit inne på samma gång som kamraterna i ett upplyst rum på nykterhetsvärdshuset i Landalabergen, och ehuru han sade sig med en del af sällskapet ha legat vid en vall vid kolerakyrkogärden under början af uppträdet vid huset n:o 104, förklarade han sig likväl hvarken kunna uppgifva några af de i nykterhetsvärdshuset närvarande, med undantag af ett par redan förut kompromettorade kamrater, ej heller dem som sutit bredvid honom vid den omnämnda vallen. Aktor begärde uppskof samt yrkade att de vid denna ransakning uteblifna vittnena, soickaren J. Nilsson och ritaren Sjöberg, skulle vid vite förelåggas att till nästa rättegångsdag infinna sig. Ärtilleristen Gren skulle hänvisas till sin själasörjare för att undervisas om edens vigt. Krigsrätten beslöt att målet skulle ånyo förekomma d. 19 d:s, då det åligger de anklagade att vid hemtnings äfveatyr infinna sig, äfvensom de uteblifna viitaena vid vite af 5 rdr. Alldenstund det vcre sannolikt, att artilleristen Gren kunde appgilva flera