Göteborgsposten – 5 oktober 1868, sida 2

Gögg och Chauday från Paris beträdde, såsom tecken till den franska och tyska nationens förbrödring, hand i hand tribunen, hvarpå följde uppläsandet och antagandet af de båda nationaliteternas redan förut meddelade protest mot det af Tysklands och Frankrikes regeringar tillämnade kriget. Föredraganden af frågan om qvinnan var Amand Göggs fru, en fransyska. Efter henne talade en hr Bongard från Freiburg, hvars tal tillräckligt karakteriseras af dess drastiska slut: jag nästan skulle önska att qvinnan vore en man! Elie Ducommun från Gåndve önskade, att man framför allt måste befria qvinnan från biktstolen, under det hr Barlu från Lyon hufvudsakligen begärde hennes politiska likställighet med mannen. Vid omröstningen erhöllo de af qvinnorna föreslagna resolutionerna enstämmigt kongressens gillande. De hade denna lydelse: Undertecknade anhålla, det kongressen måtte erkänna, att alla menskliga rättigheter, såväl de ekonomiska och borgerliga, som äfven de sociala och politiska, tillkomma till principen qvmnorna, och uppmana kongressen att välja de lämpligaste medlen till påskyndande af den dag, då qvinnorna kunna inträda i den fulla uttfningen af dessa rättigheter. Slutligen beslöt kongressen en adress till den spanska demokratien, hvilken med full sympati helsar Spaniens nya kamp om sin frihet. Sedan denna adress antagits, förklarade Bakunins social-demokratiska parti sig vilja utträda ur ligan, emedan de på kongressen antagna grundsatser icke bidraga till törverkligande at dess ideer — och icke ondt i det, ty Bakunin vill kullkastandet af religion, stat, äktenskap, egendom etc. Till England skrifves från Indien, att man der vill ha en af prinsarne till stadigvarande vice konung. Regeringen har nu funnit nödvändigheten at en direkt telegrafförbindelse med Indien och gjort sig förtrogen med detaljerna till planen för en dylik öfver Italien, Malta, Suez o. s. v. Det är Rysslands ställning i Mellanasien, som gör denna förbindelse nödvändig. ZEquinoctial-stormarne rasa med mer än vanlig häftighet öfver England, och de skador, de föröfva, äro redan betydliga. Ej mindre än 50 skeppsbrott omtalas under en vecka. F Vi erfara från Belgien, att Rochefort haft en duell på värja med Ernest Baroche (en son till den franske justitieministern). Tveduellen egde rum d. 27 sept. på gränsen till Holland och varade ungefär en qvart. Baroche blef genast lätt sårad i bröstet, derpå sårades han i låret, men ville likväl fortsätta kampen, hvarefter han blef sårad i sidan och Rochefort i armen. Victor Hugos söner FranGois Victor och Charles voro Rocheforts sekundanter. Senare Post. Onsdagen d. 30 Sept. lemnade drottning Isabella Spanien; hon anträdde på morgonen samma dag sin afresa från San Sebastian. Till spanska gränsen beledsagades hon ännu af ett kompani hellebardierer, hvilka mycket högtidligt skyldrade, då drottningen och med henne helt säkert äfven den bourbonska dynastien lemnade detta Spanien, som den i mer än halftannat sekel, endast med ett kort afbrott på Napoleon 1:stes tid, beherrskat och steg för steg fört ned till elände och förödmjukelse. Drottningen kom kl. 11 förm. till Hendaye, der hon åt frukost med god appetit, och kl. 143 var hon i Biarritz, der hon en fjordedels timme var tillsammans med kejsar Napoleon, kejsarinnan och den lille prinsen. Resan gick derpå vidare med ett extratåg till Bayonne, dit ex-drottningen anlände kl. 4 4, och man observerade genast på bangården, att hofntendenten Marforio var i samma vagn som hon, hvaremot ingenting nämnes om den stackars titulär-konungen, Frans af Assisi. I Bayonne sammanträffade Isabella med sina forna ministrar, hvilka flyktat en vecka före hon sjelf, och särskildt hade hon ett fem minuters samtal med den forne ministerpresidenten Gonzales Bravo, marskalk Narvac olycklige efterföljare. Kejsar Napoleon har visat sig som en artig och gästsri man mot den landsflyktige; han har ställt slottet i Pau till hennes förfogande, och hon anlände dit i Thorsdags afton, mottagen af departementets prefekt och ständigt beledsagad af sin trofaste Marforio, för hvilken hon måhända offrat sin tron. Denne dörjade som korist vid italienska operan i Madrid, men svingade sig upp ill sjöminister, blef gift med en niöcee till Narvaez och avancerade till slut till förste nofintendent. Marskalk Serrano höll d. 2 d:s på eftermiddagen sitt intåg i Madrid. Valen till centraljuntan i hufvudstaden sslutades d. 1 d:s, efter att hatva försiggått den bästa ordning. Resultatet var ännu obekant, men sannolikt har hvarje distrikt valt en pragressist, en unionist och en denokrat. Barcelona var ännu för några dagar selan den enda stad i Spanien, der icke något resningsförsök gjorts. General Pezuela visade I AA -— mA RR A — AA —