Göteborgsposten – 5 oktober 1868, sida 2

ningen i Portugal såsom riktad mot en förening med Spanien. De frukta densamma, emedan konungen i Portugal är både befryndad med Napoleon och honom personligt tillgifven, seende deri en mäktig allians hota mellan Frankrike, pyreneiska halfön och Italien. En sådan allians skulle omintetgöra de framtida frukterna för Preussen af revolutionens seger. Deremot äro de ganska gynnsamt stämda för hertigens af Montpensier kandidatur — ja, en tidning säger tillochmed, att konung Luis i Lissabon sjelf förordar denne. Nämnde hertig är, såsom bekant, en Orlåans, hvartöre de helt naturligt anse en allians emellan honom och Napoleon omöjlig. Om ett krig mellan Frankrike och Preussen skulle utbryta, skulle Frankrikes styrka vara minskad med en Orlans i Spanien, en oventualitet som de tillochmed hoppas skulle skrämma Napoleon från hvarje försök till att hindra Preussen i dess utförande af planen att under dess spira lägga hela det samlade Tyskland. Det rinner oss i minnet, att Prim flera gånger denna sommar besökt Frankrike, ja, man har tillochmed omtalat, att han och Napoleon samtidigt befunnit si: vid en badort, hvilken generalen dock plötsligt lomnade. Å andra sidan har mer än en preussisk statsman denna sommar besökt Spanien, dit ännu helt nyligen en hög embetsman i Nordtyska förbundet afreste. Korsa icke sålunda de franska och preussiska planerna hvarandra? Men låtom oss vända blicken bort från denna menniskorevolution, hvilken synes så liten, så pygmåartad i jemförelse med den, som naturen med sina storartade krafter genomfört i Sydamerika. De underrättelser, vi hittills kunnat meddela om detta väldiga uppror af underjordens makter, hafva varit mycket knappa och ej lemnat en tillräcklig bild af förödelsen, rörande hvilken postnyheter fortfarande väntas. Emellertid föreligga nu berättelser från åskådare på stället: de äro förfärande i all sin historiska men tragiska enkelhet. I Peru har jordbäfningen slungat staden Iquique i hafvet, och hamnarne Mejillones, Pisagua, Arila, Ilo och Chala hafva delat dess öde. Arequipa, den andra staden i republiken, är jemnad med marken, och Cerro de Pasco är förstörd. I taffellandet Ecuador, ett slags monsterbubbla uppblåst af Cotopaxi och dess systerkäglor, ha ej mindre än 20,000 personer omkommit. Ibarra och andra städer i provinsen Imbabura ligga i ruiner, Quito står ännu, men hotar att i hvarje ögonblick bli en hög af ruiner, och de närgränsande städerna hafva nästan alldeles försvunnit. Der Cotocachi låg är nu en sjö, der och i Ibarra har nästan hela befolkningen omkommit. Det är möjligt, att telegrafens uppgift om en förlust i egendom af 300 millioner dollars är något öfverdrifven; men det är tyvärr visst, att en af de rikaste trakterna i Sydamerika blifvit svårt hemsökt och ödelagd. ; Det utmärkande för denna jordbäfning är, att den hade nästan lika många medelpunkter, som der voro städer att förstöra, och icke såsom annars är vanligt, en särskild focus. I öfrigt följde den sin vanliga utvecklingsgång med underjordiskt dån, markens höjande och sänkande etc. En person från Iquique beskrifver, huru hafvet först liksom utstötte ett qvidande, derefter föll tillbaka hundra famnar i viken, sedan reste sig till en mur om 50 fots höjd, under ett döfvande brak och dån, och nu Åvar hafvet öfver oss och i ett ögonblick slungades det som en gång var Iquique krossadt bort på Pampuwn. En annan skrifver att jorden öppnade sig, utspyende ett moln med en förfärlig och öfverväldigande stank, och att luften blef mörk som vid midnatt; att han och hans närmaste flyktade till höjderna öfver en mark, som skalfde under deras fötter, då plötsligt ett starkt skri höjde sig mot himlen, till hvilket få hört maken: -hafvet drager sig tillbaka ! —; att hafvet drog hvarje fartyg med sig ut ur viken, slitande ankar och kettingar bort som segelgarn, derpå kom tillbaka Åmed ett fruktansvärdt brus, slungande allt framför sig i sitt förfärliga majestät, stundom snurrande kring i kretsar, som om det sökte undkomma sitt öde ; och inom få minuter var allt förbi — staden uppslukad och hvartenda fartyg ansingen strandadt — ett ända till en sjettedels svensk mil in i land — eller kullsijelpt. Husens murar kastades ut öfver innevånarne och en mängd utaf dessa omkom under ruinerna. Ingen hade mod att söka leta reda på de döda kropparne; men den kalla trösten iterstår, att de öfverlefvande icke tro några vara lefvande begrafna. I provinsen Imbabura hade de få öfverefvande, som ännu voro oskadade, flytt af ruktan för att pest skulle uppstå genom stancen från de döda. I Callao utbröt eldsvåda natten efter jordbäfningen och förstörde egenlom till ett värde af 2 mill. dollars. Sjelfva andsbygden var osäker. Remnor visade sig marken, bergen öppnade sig och skötos hö2D 12— MK —— 2 24 1 o 1 A — — — —