Göteborgsposten – 3 oktober 1868, sida 1

Svenska Akademiens stora pris. Omkring hoiom samlade sig snart flera närbeslägtade naurer till vittra idrotter, hvars resultater medlelades allmänheten i tvenne häften poemer sIsblomman och Nio Signaturer. De såväl till formen mest fulländade som till innehållet mest gedigna af dessa intagande, unglomliga diktsamlingar bära hans signatur: Daniel. Snart blet han universitets-ungdomens älskling och troligen har aldrig en mera populär student än Ernst Björck vandrat omkring på Fyris mångbesjungna stränder. Den ljusa ynglingagestalten, i hvars milda anlete återskenet af en klar själ så tydligt återspeglade sig, var en kär gäst hvar han visade sig, och då hans klangfulla stämma tolkade de rena och högsinta ider, som sprungit upp ur djupet af hans skaldesjäl, lyssnade alla med b.undran och hänryckning. Han var en klar ande, men just derföre var han icke blind för det förvända, det falska i lifvet. Han älskade menniskoslägtet, derföre gisslade han dess svagheter, ofta i ljungande och allvarliga, men aldrig i bittra, ordalag. Om han ej skydde att uppsöka skuggorna var det endast för att upplysa mörkret, och sanningens rena språk satte han högst bland alla. Han var en harmonisk natur, derföre förstod han bättre än någon annan att törjaga lifvets disharmonier. Med mannens allvar visste han förena det oförderfvade ynglingasinnets sansade glädje. Gerna var han glad med de glade, men när då löjet skalkades kring hans läppar, låg det liksom ett visst vemod i det klara blå ögat, påminnande om den sanna humorns kännetecken: en tår i ett leende. Försynens vägar äro outransakliga. Menskligt att döma afbröts här en bana, som lofvade välsignelserika frukter inom en vidsträckt verksamhetskrets, jordades en menniska som bättre än de flesta skulle varit mäktig att gagna, att till ljus och seger leda sina medmenniskor. Dock, hvem förmår intränga i den Högstes rådslag?, Den Herren vill, den kallar han också i ungdomsvåren ! Vi böja oss för hans vishet och gömma bland våra käraste minnen hågkomsten af den varmhjertade, älsklige Ernst Björck! Mången tidens bölja seglar Uti evigheten in, Mången graf sin mun förseglar, Förrn härnäst sig himlen speglar I en själ så skön com din ! Inte en regndroppa hvarken den förste eller den andre Oktober! Inte en våt fläck hvarken på salongsmöbeln, pigkammarsoffan eller nyskurade golfvet! Aldrig sågo vi maken till briljant flyttningsväder. Och ändå påstår man att jemförelsevis få begagnat sig deraf, att folk i allmänhet varit stationära, trifts bra som de haft det och hyllat den gamla satsen -man vet hvad man har, men icke hvad man får! Måaga till uthyrning lediga lägenheter sägas stå oupptagna, hyrorna äro nedsatta och ändå flyttar icke folk. Huru skall man förstå detta? Den remarkablaste flyttningen i termin är obestridligen drottning Isabellas af Spanien. Det ser ut som högstdensamma hädanefter skulle bli nödsakad att vara mindre spansk af sig, nu då hon är tvungen att lefva på franskt bröd, och till på köpet Pau-bröd. Pattikonserterna äro slutade. Med stegradt nöje har allmänheten åhört de verldsberömda artister, som medverkat vid desamma, med verklig saknad bjudit dem sitt farväl. Glanspunkten af deras prestationer torde i sin helhet den tredje konserten ha varit. Någonting jemförligt med utförandet af Schumanns Qvintett har helt visst här icke varit hördt, och detsamma torde med fog kunna sägas om Vieuxtemps spel den aftonen. Borta äro de nu alla. Carlotta Patti, med silfver i munnen och fyra alnar siden i släpet. för att tala med den glade Måns Månsson, Jäell med sitt Erardska perleskrin, Griitzmacher med sin sjungande violoncell, Nerudorna med eld i blickarne och eld i föredraget och Vieuxtemps, Vieuxtemps med sin underbara viol, der tusende förtrollande melodier vänta på konstnärens: Varde! för att föra oss direkte in i musikens allraheligaste. Troligen komma nu Nya Teaterns portar att stå tillslutna tills hr J. Roos med sällskap der gör sitt inträde. Vi taga för afgjordt, att hr R., såväl hvad sällskap som repertoir beträffar, bar betydligt bättre att bjuda på, än då han sist lyste och försvann på Mindre Teatern. I motsatt fall torde han få skäl att bli mindre nöjd med sin sejour härstädes. Mindre Teatern är för någon tid förhyrd af hr Caspr, som, efter hvad man påstår, associerat sig med hr Hessler. Vi sväfva ännu i dunklaste ovisshet om namnen på de medlemmar hvaraf detta sällskap kommer att bestå, och kunna följaktligen icke heller yttra några suppositioner om dess bestånd. En skämtare har emellertid tillsvidare döpt om teatern till Caaprle-teatern. Apropos döpa om, Trelleborgsboarne arbeta med all makt på att få stadens namn mn — C—2 — — — — — —— — —. m — —