Göteborgsposten – 2 oktober 1868, sida 2

Från Chicago. Till Red. af Göteborgs-Posten. Med anledning af hvad som i Eder tidning för 1. 15 sistl. Augusti förekommer rörande mina åtgärler i den Gustaf Hoveeska lisförskkringsaffaren, anhäler jag om plats för följande korta upplysning, hvilken jag hoppas skall bevisa orimligheten af den mot mig gjorda beskyllningen. Gustaf Hove från Stockholm hade våren 1866 försäkrat sitt lif för 500 doll., hvilka 10 år derefter skulle utbekommas, eller ock vid dolsfall, i händelse det skulle tima dessförinnan. Om Hove hade tagit denna hfförsäåkring till förmån för sin hustru, så hade, i händelse af dödsfall, lifförsäkringsboleget ej behöft fordra tillsättande af administrator, utan kunde då hafva betalt medlen till enkan eller hennes ombud och af henne eller detta erhållit lagligen gällande qvitto derå. Ty i sådant fall är det som lifassuransmedel äro befriade från alla kraf af en aflidens fordringsegare. Helt annat var förhållandet med Hove. Hans police var utfärdad till förmån för honom sjelf. När nu dödsfallet timado blef jag af bolagets agent anmodad att i egenskap af konsul utfordra försäkringsbeloppet och tillsånda enkan detsamma. Derpå svarade bolaget med att sända summan till agenten, men med den uttryckliga föreskrift af dess advokat att icke utbetela dem till annan person, än lagligen tillsatt administrator, alldenstund policen var ställd på honom sjelf. I sjelfva vorket kunde bolaget ej på annat sätt skaffa sig lagligen gällande qvitto och betrygga sig mot möjliga anspråk i framtiden. Anmodad att åtaga mig detta administratorskall, emottog jag beloppet först då, när jag erhållit Probate-domstclens förordnande ocn lemnade mitt qvitto derå till bolsget i egenskap af sådan administrator, jemte bifogad afskrift af nämnde förordnande. Och om brefskrifvaren från Chicago gjort sig mödan att förfråga sig litet närmare hos A. W. Kellog, bolagets sekreterare, rörande nämnde qvitto, hade han funnit, att det just varit bolaget, som enligt lag fordrat ett adminuistratorsqvitto. Jag fruktar dock, att samme brefskrilvare har reda på detta lika väl som jag, men att mindre ädla afsigter legat till grund för anfallet. Det oaktadt vill jag ej betaga honom den ursäkten, att det möjligen må skrisvas på okunnighetens räkning. — Emel ertid är det nog för den ringaste eftertanko att inse: att då bolaget, oaktadt anhållan derom, enligt sakens natur, måste vägra att utbetala medlen till annan än en administrator, denne administrator icke har rättighet att etter godtycke utbetala eller innehålla dylika medel, utan måste ställa sig till efterrättelse lagen i alla dylika mål. Och denna lag foreskrisver, att fordringsegare hafva två år på sig att anmäla siua fordringar, efter hvilkas förlopp han har att redovisa. För att öfvervaka denna lags efterlefnad och skipa rätt mellan arfvingar och fordringsegare hafva vi ÅProbate-domstolar, som tillsätta och kontrollera administratorer, hvilka derföre icke få handla efter godtycke. Beskyllningen förfaller således; blott den omständigheten att administrator måst tillsättas bevisar dess orimlighet. — Hvad för öfrigt Illinoislagen stadgar och icke stadgar, derom är jag i min nuvarande ställning i tillfälle att taga fullständig kännedom, både teoretiskt och praktiskt. Chicago d. 9 September 1868. J. L. Hawkinson, Kongl. svensk och norsk v. konaul. .i ——f—