Göteborgsposten – 1 oktober 1868, sida 1

fruntimren, mrs Brady och en hel mängd af soldaternas hustrur, hade krupit tillsammans på akterdäcket då det kom en väldig sjö och spolade dem öfver bord. Vi trodde naturligtvis allesammans att de voro förlorade. Mrs Brady hade en liten gosse ombord, och då vi sedermera lupo in till Ceylon, så var det en indisk officer, en kapten Fraser, som tog henne under sitt beskydd och afskedade alla de infödda tjenarne med undantag af en man, som han sände till Irland med den lille gossen. Mera än ett år efter denna tilldragelse träffade jag en af manskapet från Rossshire och medan vi drucko ett glas tillsammans berättade han mig att mrs Brady alls icke varit ombord då Rossshire stötte på. Hon hade fått en sergeanthustru att utgifva sig för henne och sjelf gått i land på Madraskusten, förklädd till ayah, och det var den stackars sergeanthustrun som blef spolad öfverbord. Efteråt gifte mrs Brady sig i Indien med samme Fraser; men nu skall ni få höra det lustigaste af alltsammans. För några år sedan kom en dame ombord hos oss i Bombay; hon kallade sig mrs Allayne. Hon höll sig mycket stilla i sin hytt, dit hennes tjenare buro maten till henne; men en dag kom hon upp på däcket för att hemta litet frisk luft och jag tyckte genast att jag sett henne förr. Ju mera jag såg på henne, desto säkrare blef jag på min sak; ehuru det låg åtskilliga år mellan den första gången jag träffat henne och denna senare, så var det dock omöjligt att misstaga sig, såvida ej Gud skapat två af de skönaste varelser i verlden alldeles lika. Jag går derföre till henne, bugar mig höfligt och sedan jag gjort några allmänna anmärkningar