Göteborgsposten – 30 september 1868, sida 2

att drottningen skulle, ifall bon nödgades till sjös lemna landet, taga sin tillflykt till ett främmande skepp. Franska regeringen säges uppmana drottning Isabella att afsäga sig kronan till förmån för sin son, men Times väl underrättade korrespondent menar, att icke ens detta steg längre skall tillfredsställa de upproriska, hvilka vilja ej allenast för alltid bli af med bourbonerna, utan äfven anse drottningens barn omöjliga och af följande skäl: Hvart och ett af drottningens barn anses tillhöra en olika fader, och de äro allmänt kända samt omtalta i Spanien med öknamn, grundade på deras förmenta fäders namn. Vare sig att denna skandal är sann eller icke, så tros den i Spanien, och den spanska stoltheten skulle finna föga behag i en furstes suveränitet, som troddes vara af sådan härkomst. Den närvarande revolutionen, som är alltigenom af en helt annan karakter än någon, som sedan Ferdinands död inträffat i Spanien, är bestämd i sin plan. Den har befordrats af män — och isynnerhet af en man —, hvilka länge falkat på dynastiens fördrifvande, och den skall ej låta sig nöja med mindre. Dynastioa har, heter det i proklamationen till katalonierna, framhärdat på osedlighetens och byckleriets olycksdigra väg. Nationen kan ej längre fördraga så mycken skandal och skändlighet, Och sålunda har måttet rågats till öfverflöd, och ett af de lojalaste och mest monarkiskt smnade folken i Europa har dritvit det till att afsvärja sina traditioner och fördrifva sin drottning. En kompromiss mellan bourbonerna och upproret är, jag är derom fullkomligt öfvertygad, alldeles omöjlig. I allmänhet synes, oaktadt den spanska förvirringen, förtroendet åter börja vakna upp inom Europa. I Times Cityartikel läsa vi: Stämningen uti underrättelserna från kontinenten blir med hvarje dag mera gunstig, och förutom tecknen till ett återvaknande förtroende, tyckas rykten vara i omlopp angående en visad lust hos franska regeringen att inlåta sig på diskussion ang. frågan om afväpning. Vi fortsätta under denna afdelning redogörelsen för fredsoch frihetsligans förhandlingar i Bern. Angående arbetarnes ställning till den sociala frågan antogos följande resolutioner: Under erkännande af att arbetarnes sräfvanden efter att tillkäxpa sig politisk social befrielse är fullkomligt berättigad och nödvändig för folkens hela utvecklipg till frihet och fred, — under erkännande af att cesarismen samt dermed det inre och yttre kriget endast kan undanrödjas när proletariatet icke längre lemnar materiel för dynastisk och personlig egennytta och äregirighet — förklarar kongressen i afseende på den ekonomiska och sociala frågan: 1. att i verkligt demokratiska författningar och lagar, såsom t. ex. särskilt uti den allmänna lika valrätten, i den fulletändiga press-, föreningsoch församlingsfriheten, visserligen de första medlen till sjelfbefrielse erbjudit sig, men att 2. desamma icke äro tillräckliga för häfvandet af det sociala onda, eller lemna någon borgen för rättvisans återupprättande inom den ekonomiska intellektuella verlden, att derför 8. den annalkande politiska rörelsen måste samtidigt vara en väsentligen social, hvilken omfattar borgarens, d. v. s. menniskans, samtliga rättigheter, — slutligen förklarar kongressen, 4. att det icka är dess uppgift att fatta bestämda beslut om, huru detta skulle kunna bäst låta sig göra; den anser det 5. i fredens och frihetens intresse endast vara af nöden, att det senare såsom porsonlighetens sjolfbestumning äfven måtte vara hörnstenen för allas sociala välfärd. Angående frågan om kyrkans och statens särskiljande väcktes i komitöns namn följande förslag: I betraktande deraf att endast systomet af kyrkornas sullständiga särskiljande från staten står i öfverensstämmelse med borgarenas frihet och återställandet af fred mellan folken, förklarar sig kongressen för detta system och uttrycker den önskan, att det snarast möjligt måtte sättas i verket af alla de folk, som äro kallade att utgöra Europas Förenta Stater; på grund deraf önskar kongressen, att ingen trosbekännelse mera må erhålla officielt erkännande, att alla konkordater bli upphäfda, att budgeten för kyrkliga angelägenheter strykes och att den religiösa undervisningen skiljes fråa de offentliga skolorna; kongressen protesterar mot beståndet af påfvens verldsliga makt och mot hvarje främmande inblandning, som gör bibehållandet af denna makt till sin uppgilt. Förslaget antogs med 65 röster mot 34. I England är valrörelsen nu i gång och 50 till 100 valtal hållas i medeltal om dagen. Allmän uppmärksamhet väcker i Ame