Göteborgsposten – 30 september 1868, sida 2

Från Utlandet. Det är ingalunda något tacksamt göratt genomgå de många olika utländska tid ningarnes berättelser om upproret i Spanien för att till slut komma till den vissheten, at man ej fått veta någonting bestämdt och at man tvärtom befinner sig i ännu större osäkerhet om de verkliga törhållandena, än förut. I ett och samma blad kan man på spalterna bredvid hvarandra läsa alldeles motsatta åsigter uttalade, den ena lofvande den största framgång åt upproret, den andra antydande, att detta redan är på upphällningen. Vi nödgas derför fortfarande inskränka oss till återgifvandet af några bref, hvilkas författare söka att i dem teckna den allmänna ställningen: Det närvarande upprorets fana höjdes af Joss Malcampo y Monge, hvilken sedan 1862 varit befälhafvare på korvetten Zaragoza och är känd som en af den spanska flottans mest ansedda och tappra officerare. Då Malcampo höjde den revolutionära fanan i hamnen, var brigadieren Juan Batista Topete kommendant i Cadix; han var medlem af landets representation (cortes) och utmärkte sig som skicklig talare. Bland de landstigna generalerna är marskalk Serrano y Dominquez den mest nämnvärde: han gjorde sin carrire som kavallerigeneral, var generalkapten på Cuba och deltog i 1854 års uppror, är andalusier till börden och har städse utöfvat stort inflytande inom armen. Domingo Dulce är ätvenledes generallöjtn. sedan 1854 och gjorde sig först är 1841 känd genom sitt tappra försvar af palatset vid upproret samma år mot Esparteros regentskap. Att marinen hade särskild orsak att vara missbelåten, framgår derat, att folket sedan 6 månader icke regelmessigt fått ut sin sold; Stilla Hafs-eskadern hade, då en del återvände till Cadix, tillochmed att fordr för 8 månader. General Jos de la Concha, som litar på garnisoner i hufvudstaden, skickade genast, då han öfvertygat sig om sakernas stälining i Madrid, markisen af Salamanca till San Sebastian, för att besvära drottningen att skyndsamt återvända; men hon föredrog att stanna vid franska gränsen. Denna omständighet måste ha verkat hos Espartero; ty han hade dittills endast förblifvit stum åskådare. I Madrid ville man veta, att fregatten Zaragoza genast från Cadix börjat färden längs kusten, för att framkalla revolteringsförsök; dess mål var Barcelona. Vi veta, att Malaga anslutit sig till upproret, men att detta deremot strandat i Alicante. Madrid väntade d. 22 på tecken från Cadix. Från San Sebastian meddelas, att markisen af Salamanca, som skulle förmå drottningen att återvända till Madrid och dervid understöddes af markisen af Roncali och gretfven af San Luis, föredrog att vända tillbaka till Frankrike. Eugene Pereire och förvaltningsråden vid spanska nordbanan äro i San Sebastian i drottningens närhet. Till Paris anlände d. 22 första numret af den vofficiela revolutions-bulletinen, den är daterad d. 19 Sept. ,Courrier de Bayonne är full med namn på bekanta personer, hvilka befinna sig på fransk botten: Gonzalez Bravo, den siste konseljpresidenten, arbetsministern Catalina, finansministern Oravio, sjöministern Rubi hafva tagit in på Hotel des Ambassadeurs i Bayonne. Salamanca inträffade i Saint Jean-de-Luz, den forne finansministern Barzanallana bor i Hotel Martin i Bayonne, jemte en mängd andra spanska storheter, hvilka mestadels ha sina familjer hos sig. Af de krigsskepp, som i San Sebastian utgjorde drottningens hedersgarde, försvunno illa, för att sluta sig till rörelsen, förutom den ille ångaren Borja, emedan man icke ville