Göteborgsposten – 30 september 1868, sida 1

—— GR) —5 tages af presterskapet; ty föga sannolikt är att nämnde undervisning på ett tillfredsställande sätt skall kunna åstadkommas af folkskolelärarne, så länge dessa, såsom nu oftast är fallet, sjelfva ega ett ringa mått af kunskaper och dertill kämpa mot armod och brödbekymmer. Ett godt steg framåt är äfven mötets enhälligt uttalade åsigt om behöfligheten af en ny katekes, och beslutet att derom hos K. M:t göra framställning under uttalande af den åsigt att den nya katekesen bör vara så kort, att den endast utgör ett tillägg till den lilla katekesen. Utarbetandet af ifrågavarande katekes — Åpå sätt K. M:t finner lämpligast — torde blifva anförtrodt åt en komitå, hvars förslag skall föreläggas nästsammanträdande kyrkomöte. Den ganska ömtåliga frågan om indigenatsrättens upphäfvande — fullständigt beslutad af riksdagen — har icke fullständigt blifvit löst vid detta kyrkomöte, men dock löst till en del. Mötet biföll på utskottets förslag att prestkandidat skall ega frihet att söka ordination och sin första anställning i hvilket stift han behagar; men deremot förkastade mötet, i likhet med utskottet, riksdagens beslut att göra ansökningsrätten till prestlägenhet fri öfver hela riket. Mötets förhandlingar i dag hade lockat ett stort antal åhörare på läktaren. Frågan som först stod på föredragningslistan rörde det väckta förslaget att lekmän skulle berättigas att deltaga i biskopsval. Det väckte redan ganska stor uppmärksamhet att kyrkolagsutskottet har förordat bifall till detta förslag. Man antog dock såsom både otänkbart och omöjligt att nämnde förslag skulle af mötet bifallas, och man väntade sig derföre en liflig debatt, då frågan skulle förekomma. Under frågans behandling visade sig emellertid att förslaget rönte understöd från två olika håll eller af två olika fraktioner. En sådan hade d:r Rundgren till målsman; han biföll förslaget emedan, om lekmännen fingo deltaga i biskopsvalen, så skulle biskopsembetenas bibehållande betryggas. Grefve Hamilton, som under hela mötet stått med ena foten i det klerikala och med den andra i det pietistiska lägret, med stark öfverlutning åt det senare, der hans ord väger mycket, förordade och biföll förslaget af samma skäl som d:r Rundgren, och understöddes verksamt af hrr Torpadie och Olsson (från Helsingborg) hvilka godkände reformen såsom billig och tör kyrkan gagnelig. Den bekämpades åter af biskoparne Sundberg, Björling, Annerstedt, doktorerna Warholm och Falk. Förslaget godkändes med 35 röster mot 19, som voro för afslag. Beslutet är mera betecknande än betydelsefullt. Det förra emedan man numera icke gerna kan påstå att kyrkomötet är ultrakonservativt. Ett sådant påstående hade naturligtvis icke uteblifvit, och hade fått ett visst berättigande, om mötet hade förkastat törslaget. Man hade skolat säga, och man hade hatt rätt deruti, Åicke ens en så billig resorm har mötet velat medgisva. Men nu har eftergiften blifvit gjord, utan all yttre påtryckning, och nu säger man att folket alldeles icke gjort anspråk på att välja biskop, och deri har man onekligen rätt. Troligt är dock att riksdagen ej gerna kan vägra sitt bifall till förslaget; åtminstone skulle det taga sig högst besynnerligt ut, om riksdagen förkastade ett anbud hvaruti en bestämd fördel ligger. Annu ett ganska betecknande beslut fattades i förmiddagens sammankomst. Professor Ribbing hade föreslagit utarbetandet af en kortfattad öfversigt af de i lutherska kyrkans bekännelseoch läroskritter förekommande lärosatser. Det tillfälliga utskott som behandlat denna motion hade afstyrkt den. När frågan i dag förekom, anförde biskoparne Butsch och Flensburg att en sådan förklaring som motionären afsett, utgående från K. M:t på kyrkomötets hemställan, skulle få en så starkt bindande kraft, att den ganska lätt kunde blifva betraktad såsom en sjette symbolisk bok för kyrkan. Hvarken hr Ribbing sjelf eller någon annan försvarade motionen, och följden deraf blef att utskottets afstyrkande vann mötets bifall. 2—— —