Göteborgsposten – 29 september 1868, sida 2

ODOCT CLABUA ÖÖULHI8 TRUT. Från Utlandet. Drottning Isabella af Spanien har nu sedan nära 30 år tillbaka (från 1839) städse baft penningfrågan skarpt för ögonen. Såsom ännu helt ung försilfrade hon kyrkogodsen; då var budgeten ännu liten: 150 millioner, under det att den nu uppgår till 600 millioner. Reaktionens gyllene ålder återkom år 1846 med infanten Frans af Bourbon, hvilken från första dagen proklamerade hofvets såväl som massornas beherrskande af presterskapet och dervid begagnade sig af Gonzalez Bravos talang, hvars förnämsta svaghet är klingande mynt. Med reaktionens tillhjelp uppstod nu följande förhållande: Spanien eger f. n. åter mer än 800 kloster för båda könen, nunnornas antal är 15,000, biskoparnes 55, kanonici och abbåer 2,500, de riktiga presterna 1,800, hvartill komma 24,000 vikarier o. 8. v. Spaniens befolkning utgör 16 millioner själar, men budgeten för kultusdepartementet är dubbelt så hög som i Frankrike, hvilket har 37 millioner katoliker. Kan man väl undra öfver, att ett sådant tillstånd kännes i längden odrägligt och att man förr eller senare skall söka att frigöra sig från förtrycket? Eftersom flottan under det närvarande upproret spelar en framstående roll, torde det vara at intresse att erfara, att Spanien har trenne örlogsstationer: Cadix i söder, Ferrol i norr och Carthagena i öster. Af dessa platser äro de båda första, hvilka tillika äro de största och vigtigaste, i de upproriskas våld. Flottan utgöres af 20 skepp af första klassen (ångare), bland dem sex pansarfregatter, 11 skruffregatter och 3 hjulångare samt 18 skepp af andra och 45 af tredje klassen. Hela flottan utgöres, med de smärre fartygen, af 118 krigsskepp med 1,071 kanoner och c:a 14,700 man, 8,000 marinsoldater och 539 man arsenalvakt. Gonzalez Bravo har med ett antal moderados inträffat d. 22 Sept. flyktig på Frankrikes jord. Drottning Isabella har återvändt till San Sebastien, der hon omgifvit sig med soldater. Äfven i Madrid har en provisorisk regering blifvit nedsatt. Såväl Frankrike som England ha skickat krigsskepp till spanska kusten. Parisertidningen Evenement meddelar följande drastiska berättelse angående drottningens först tillämnade afresa trån San Sebastian: Då hon d. 21 ville afresa fram mot midnatt, anlände hon med sin gemål och svit till bangården, der hon promenerade af och an med tårar i ögonen Soldaterna skyldra gevär och mängden iakttager dödens tystnad. Läåtom oss stiga in, sade drottningen. Men hon och bennes svit ha knappast kommit in i jernvägsvagnen, förrän man lemnar benne några depescher. Hon rusar genast ut ur vagnen och säger till Bravo, som beder henne att ännu icke fara till Madrid: Om jag bure byxor, så skulle jag återvända till min hufvudstad. Drottningen döljer husvudet i sina händer och vänder gråtande tillbaka till väntsalen. De äro fulla af högaktning, men de förråda eder allak, sade ministern. Hofvagnarne hade redan rullat bort och drottningen begaf sig i guvernörens vagn tillbaka till sin boning. Englands poststyrelse umgås med planen att nedsätta brefportot till Amerika till 1 penny och har till en början förfrågat sig hos den amerikanska regeringen i Washington, om hon är hugad att å sin sida deltaga i en sådan nedsättning. Den bekante Stuart Mill har tillsändt arbetarnes parlamentskandidat från Chelsea, mr Odger, ett bidrag om 25 pund till bestridande af valkostnaderna, under försäkran att han icke tager varmare del i något val, än i detta. Professor Fawcett lemnar om denne arbetare följande karakteristik: Odger är en man a! anmärkningsvärda egenskaper, en god talare, och har sorglälligt studerat de statsekonomiska frågor, som afse kapital och arbete. Ar betarne tillvitas ofta alltför stort misstroende och likväl har jag, fastän hr Odger i årata ———Ä—— —— — — 1242 —