Göteborgsposten – 29 september 1868, sida 1

SVE AT YLAL HUS fe få UUULIILULCI. att diskussionerna hädanefter icke blifva alltför långa eller många nya motioner väckas, i hvilket fall det kunde hända, att mötets slut blefve fördröjdt ytterligare en eller annan vecka, måhända en eller annan månad) Hr O. B. Olsson uppläste härpå en motion, hvaruti han, på grund af hvad som under diskussionen angående prebende-pastoraternas indragning blifvit yttradt derom, att biskoparne egentligen ej voro annat än kyrkoherdar i sina inneba:vande pastorat, och då förändring i konsistoriernas sammansättning uu är föreslagen och biskopsembetena derigenom blifva allt mindre behöfliga, föreslog, att biskopsembetena måtte efter nuvarande innehafvares död successive indragas. Motionen bordlades, sedan grefve Hamilton fästat uppmärksamheten på, att a mötets bord redan hvilade ett förslig om förändring i sättet för verke ällando af biskopsval, och att, ifall den föreslagna framställningen till K. M:t derom blefve bifallen, det icke kunde vara lämpligt att mötet på samma gång inginge med en begäran, att inga biskopsval vidaro måtte ega rum. Frågan huruvida hr O:ssons motion kommer att tagas under omprölving lärer sålunda komma att afgöras genom det beslut, som fattas rörande betänkandet om sättet för biskopsvals verkställande. Hr Wahlströms af vederbörande utskott afstyrkta förslag om en inskränkning i utanläsningen af den Lindblomska katekesen föranledde en ganska liflig debatt. Motionären, understöad af d:r Sondåa, d:r Widean, d:v Landgren och rådman Björck, påyrkade en framställning till K. M:t, att han ville efter någon eller några sakunniges hörande påbjuda hvilka s ycken i den Lindblomska katekesen, som borde läsas utantill. Af deras yttranden framgick, att för närvarande den största oreda i detta afseende vid religionsundervisningen eger rum, enär man på högst olika sätt tolkar och tillämpar det medgifvande att icke låsa denna katekes i sin helhet, hvilket innefattas i ett utlärdadt k. cirkulär i ämnet, --Motsidan, hvala talan fördes af doktorerna Toten och Sandberg samt biskoparne Björling och Sundberg, afstyrkte alla åtgärder med anledning af de framställda förslagen, Vid derefter. anställd votering bilolls utskottets afstyrkande med 30 röster mot 24. En mycket vidlyftig debatt uppstod härefter öfver frågan om indigenatsrättens upphäfvande. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt den del af riksdagens beslut i ämnet, som lemnar prestkandidat frihet att söka sin ordination och första anställning i hvilket stift han behagar, men utskottet hade deremot afstyrkt den del af beslutet som afsåg att äfven sedermera göra ansökningsratten fri öfver hela riket. Biskoparne Björck och Björling motsatte sig det gjorda medgifvandet, genom hvilket stifisstyrelserna skulle, i deras tanka, förlora det tillfälle de nu egde att på förhand känna de unge män, som sökte presterlig anställning inom stiftet. Å andra sidan visades af flere talare, dels att då K. M:t alltid medgifver den rätt att söka anställning i annat stift än det som ordinanden påj grund af indigenatsratt tillhör, reformen endast afsåge att lagsåsta ett redan befintligt förhållande; dels att stora svårigheter förefunnes att bestämma hvilket stift en yngling egentligen tillhörde, då han kunde vara född i ett, uppfostrad i ett annat och genom den nation han tillhört vid universitetet anses höra till ett tredje; dels, slutligen, att då presten blefve förpligtad att fortfarande tjenstgöra i det stift han valt och der han blifvit ordinerad, så hade stistsstyrelsen tillräckligt tillfälle att lära känna honom och han sjelf tillräckligt tillfälle att blifva förtrogen med den ort, der han erhållit sitt verksamhetssält. D:r Euren trodde äfven, att åtgärden skulle blifva ett verksamt medel till afhjelpande af prestbristen, genom att på de särskilda stiften jemnare fördela tillgången på adepter. Den första delen af betänkandet bifölls slutligen utan votering, med ett af biskop Flensburg föreslaget tilligg. som bestämdare uttryckte, att prestexamen skulle afläggas inom det stift, der anställning söktes. — Hr Björck yrkade bifall äfven till den senare delen af riksdagens beslut rörande den fria unsökningsrätten, men mötet biträdde, med 82 röster mot 16, utskottets afstyrkande. Slutligen bifölls samma utskotts afstyrkande af en af biskop Beckman väckt motion om närmare bestämmelser rörande sättet för främmande kristna religionsbekännares upptagande i svenska kyrkan. Motionären tycktes, för att begna ett uttryck af d:r Rundgren, vilja gifva större 6clat åt denna handling genom att den skulle försiggå offentligt inför församlingen, hvilket åter d:r R. i likhet med utskottet icke ansåg böra ske, då dylika förbå landen vore af allför ömtålig beskaffenhet för att prisgifvas åt offentligheten. Tidskrifter. Af den väl redigerade Dansk Maanedsskrift, utgitven af d:r M. G. G. Steenstrup har Juli-häftet hitkommit, innehållande: Babiterne, en Religionssect i Persien, ved E, en särdeles läsvärd uppsats angående denna halft mystiska sekt inom muhamedanismen, hvilken börjar mer och mer fästa uppmärksamheten vid sig. Dess hufvudlära kan innefattas i de båda satserna om alltings ursprung och verldens slut. Gud är såsom venheternas enhet och summornas summar absolut allt. Det finnes intet, utan att det är i honom! — -Vi tro alla på Gud, vi ha alla börjat i Gud, och vi skola alla vända tillbaka till Gud, och vi hemta all vår glädje i Gud. Babiterna säga således, att allting har sitt ursprung af Gud. — På den yttersta domens dag, hvilken de mena ej kan vara långt borta, skall man höra det fruktansvärda ropet! Alla ting äro tillintetgjorda, blott icke den gudomliga mnaturen. Men denna allmänna ödeläggelse skall icke nå de menniskor, som känt sanningen, som sökt upplys