Göteborgsposten – 29 september 1868, sida 1

des af hr Wolf. De kungliga åskådarne bevistade spektaklet till slut. Konungen afreste i Lördags till Ringerige. Färden skedde i karriol och konungen var sjelf kusk. Han åtföljdes på resan af öfverste Neeser, löjtn. Melby och artisten Rydberg. Såvida väderleken icke blifvit sör dålig, skulle återkomsten till Kristiania först skett som igår och då i sällskap med den öfriga kungliga samiljen, som igår på morgonen skulle från Kristiania afresa till Krogkleven. Skogssörödelsen. I åratal hafva vi för vår del påpekat nödvändigheten af att någon skranka måtte sättas tör den älven här ilandet pågående skogsförödelsen. De enskilda intressena hafva dock spelat en för stor roll, att något verkligt kunnat i saken åstadkommas. En gång skall man väl ändock vakna, till insigt af saken — måtte det då icke vara för sent! Arendet sysselsätter mycket statsekonomer och vetenskapsmän öfver hela den bildade verlden och är onekligen i dubbelt hänseende en fråga för dagen. Bland de berättelser, som i samband med den stora verldsutställningen i Paris blitvit offentliggjorda, är en angående skogsväsendet, författad af engelsmannen Webber, chef för det indiska skogsdepartementet, hvilken vi anse förtjent af uppmärksamhet. Förf. spörjer först, huruvida icke trä är af större vigt för menniskan, än jern. Han anmärker att egeringarne i Europa under flera århundraden funnit det nödvändigt att uppträda, för att skydda skogarne mot sörströelse. I andra länder, hvilka för ej länge sedan voro betäckta med täta skogar, d:r den stän diga timmerhuggningen pågått, befianes timret blilva knappt, äfven för det närvarandes bruk; man har icke alls tänkt på framtiden. Indien, buskskogarnes stora land, har vaknat upp och upprättat ett system för skogars bevarande, men det var först sedan man måst införa pålar från Norge. Amerika skryter ännu at sina outtömliga skogar och går på med att hugga bort dem. En sågverksegare i Kalifornien, hvilken under 10 år blifvit rik på 100 acres skog, belägen invid en scgelbar flod, skall påstå, att timmerförrådet aldrig kan tryta; att hans sågverk ännu står i en så tät skog, att man knappast kan märka, att ett träd blifvit hugget. Men det är bara historier. Det är på det sättet som allt åtkomligt timmer föres bort eller förstöres i de herrligaste skogar, och en tid kommer, då det skall visa sig, att alla träden blifvit nedhuggna och att inga växt upp, för att ersätta dem. Man skulle för 50 år sedan skrattat åt en sådan prosetia i Indien, men nu bar den verkligen slagit in uti några af de vackraste skogarna. Man kan icke för tidigt i ett nytt land sätta i gång en systematisk skogshushållning, grundad på de principer, som pröfvats med de mest välgörande resultaterna i europeiska länder och nästan mognat till en vetenskap efter flera årbundradens erfarenhet. I Frankrike och Tyskland är skogsskötseln ett af statens åligganden af deu högsta vetonskapliga karaktor och handhafves regelbundet af de bättre och bildade klasserna, hvilka meddelats särskild undervisning för ändamålet. Det skall gifva någon föreställning om den vigt. som fästes vid skogsskötseln i dessa länder, att Frankrike har 2,700,000 acres statsskog och af den en inkomst om 1,740,000 pund sterl., hvaraf årligen utgifves en half million pund för jägeri-väsendet. Preussen har 5,070,000 acres, Baiern 1,962,000, Österrike 13 millioner acres med ett årligt utförselvärde af 3 mill. pund. Hvad skulle icke svenska staten kunna skörda för vinst af sina tillgängliga skogar, om den skötte dessa och handeln med dem riktigt? Med hvilket lugn skulle vi icke kunna motse framtiden, om man en gång beslöte sig för att skapa en lag, hvilken bestämde, att der en uthuggning egde rum, skulle skogens egare inom en viss tid antingen plantera eller så ny skog, eller ock odla det uthuggna området, under det att vi nu... Egendomarnes sjunkande värde och ett tilltagande proletariat i de skogssköflade provinserna visa bäst, hvad vi nu redan vunnit på en bristfällig lagstiftning och enskildas oförsvarliga obetänksamhet. Och likväl är skogen icke den närvarande generationens uteslutande egendom! Den fordrar för sin uppväxt mer än en menniskoålder, och det slägte, som utmärkt sig för ytterlig skogssköfling, har plundrat kommande slägten, om det icke rent af bortjagar dessa från takter, hvilka annars skulle varit beboeliga, men nu öfvergifvas, för att bli gvälter eller kärr, hvilka bana väg för klimatiska förändringar, hvilkas inflytelse på landets blifvande förhållanden vi icke kunna fatta. Kyrkomötet. För sammanträdet sietl. Lördag meddela vi efter Stockholmstidningarne följande redogörelse: Erkebiskopen öppnade sammanträdet med willkännagifvande att mötets förhandlingar så långt framskridit att man nu kunde antaga det mötet till de första dagarne af Oktober borde kunna vara afslutadt. Amni A Una dank O —