Göteborgsposten – 26 september 1868, sida 1

—— —— 22— — skåda de välsignelserika frukterna af sin välgörenhet, i det donationerna först gått i verkställighet efter hans död. Men derigenom har måhända understundom det ädla företag, som han velat befrämja år efter år blifvit uppskjutet eller kanske fått eligga till sig på ett sätt som varit mindre gagnande för det allmänna, än som i motsatt fall säkert varit fallet. Bättre då, att som hr Julius Lindslröm sjelf kunna se realiseradt det kraftiga handtag han genom sin frikostiga donation gifvit skarpskytteväsendet här på platsen, sjelf kunna öfvertyga sig om att en högsint tanke äfven fått ett värdigt utförande! Samtlige de för deltagande i de beryktade bataljerna å Exercisheden och i Albostaden misstänkta och häktade artilleristerna och husarerna äro numera satta på fri fot. Att så skulle bli fallet, var icke synnerligen svårt att förutse, så fort man redan efter krigsrättens första session klarligen kunde skönja att här åter förestode ett narrspel, hvilket, tyvärr, icke är ovanligt, då civila mål skola dragas inför militär domstol. Det är visserligen sannt, att såväl moralisk som juridisk lag bjuder domaren att hellre fria än fälla, men att alla omständigheter, som kunna leda till den brottsliges fällande skola stå tillbaka för dem, hvilka kunna föranleda hans friande, detta tro vi endast kan ega rum då det framför allt gäller att skydda de sina eller med andra ord hålla karlarne om ryggen. Att en flock ursinniga slagskämpar, beväpnade med tillhyggen af värsta sort, skall olindt kunna rusa in i en folkmassa, här och der utdelande hugg och slag, hvilka lika lätt kunnat blifva dråpslag som de nu icke bletvo det; att samma våldsverkare midt i natten kunna intränga i fredliga boningar och der fortsätta sitt skändliga lefverne; att dessa, på alla håll omgifna af kamrater bärande samma uniform som de, icke kunnat af någon af dessa på ed hörda kamrater igenkännas — det vittnar sannerligen icke till uniformens heder. Det påstås, att å den händelsedigra 16 Augusti minst 60 artillerister utan permission varit borta från korum och följaktligen kunna anses ha varit med i leken; nåväl, bland dessa sextio, hvilkas namn icke gerna kunna vara obekanta för befälet, måtte väl finnas en eller annan, hvilken med eller utan sin själasörjares medverkan bör kunna bibringas begrepp om edens vigt. Så som nu saken står, är den allmänna rättskänslan kränkt utan möjlighet att erhålla upprättelse, på samma gång som man icke kunnat undgå att erhålla ett föga smickrande begrepp om den så mycket beprisade militära krigstukten — gentemot de civila. Vi togo oss i förra krönikan friheten uppvakta med några pekoralier från annan ort, vi kunna idag stå till tjenst med ett från platsen, om hvars äkthet hvar och en sjelf kan öfvertyga sig som behagar passera förbi en viss portgång till ett visst hus (icke visthus!) på en viss gata. Så här lyder det i all sin enkelhet: Språkläktioner meddeles af en utlandska som nu gifvar sin sidsta kurs i Engelska Tyska Franskas lärande, skrifvande och talande. Metoden är lätfatlig samt utmärkt berömt efter hvilken språket läres på J år, undervisningen är för båda können. Adress in på gården till venstra. -Utlandskan torde behöfva minst ett 12 års kurs i svenska språkets skrifvande och antagligen äfven talande, hvarföre vi af bjertat tillönska henne ett så stort antal elever, att hon finner det förenligt med sina beräkningar att qvarstanna här tillräcklig lång tid för att au fond lära känna vårt vackra melodiska språk, hvilket förtjenar en bättre behandling än i ofvan anförda avis au lecteur är fallet. Kom ihåg, att du inte låtsar om min tants lyte, hviskade en ung man till en god vän i samma ögonblick de trädde in öfver tröskeln till den salong, hvarest sagde tant samlat några vänner till en förtrolig tåcirkel. Hvilket lyte? sporde denne förvånad, men det var för sent att erhålla något svar, de stodo redan bugande framför värdinnan. Denna, inbegripen i ett förtroligt samtal med en väninna, märkte i förstone icke sina nya gäster, ända tills ett högljudt: God afton, bästa tant från brorsonens läppar kom henne att vända sig om. Aha, hon är dör, tänkte den nyrepresenterade vännen och under inflytande af denna idiosynkrasi underhöll han med henne en konversation så att det skallade i salongen. Värdinnar såg något förvånad på den unge mannen, men då hans konversation i öfrigt var lika bildad som underhållande, sköt hon skulden till hans högljuddhet på något naturfel och smålog som en artig värdinna bör göra. Efter en stund tog