Göteborgsposten – 26 september 1868, sida 1

sKreutzer-Sonatens sista toner mångas Med bifallsjublet från en fylld salong, Vieuxtemps och Jäell uppbära sin tribut Af rikligt, välförtjont, uppriktigt bisall. — Nu blir en paus om knappa två minuter; Den synes lång! Ty nu är väntan spånd Hos vördadt publikum som sträng på båge, Nar pilen skjutes af mot fjerran mål, Nu Andtligen är ögonblicket inne, Då hon bör synas, blanda oeh förtjusa. Patti, la diva, hon la donna sola, Som ensam står i sångens rika verld, Af alla flrad, missförstådd af måagen: Hon lagger ingen känsla in i sången Den springer ej från hjertats varma härd! Hon kommer. Mörkrodt siden drägten, En dyrbar spets, kanske ett grefskap värd, Deröfver faller, som i morgonväkten Af end en slöja på ett blodigt svärd. Hon kommer. Lätt som vestanvind, När mildt ban smeker tärnans kind Du kanske tänkt dig gången hos la diva? Men nej! Som uuder lummig lind Matt smyger fram en sårad hiud, Man snarare kan den beskrifva. Hon sjunger. Lärkans muntra drill I vårens solbelysta stunder, När all naturen vaknar till Sin kärleks lif i dal, i lunder, Fanariefogelns morgonsång