Göteborgsposten – 25 september 1868, sida 2

i hufvudet — Rättegångsoch Folissaker. Göta Art. reg tes krigsrätt. I Onsdags fortsattes den från den 17 dis uppskjutna ransakniogen vid Göta Art.-reg:tes krigsrätt, angående de af artillerister och husarer begångna våldsamheter d. 15 och 16 sistl. Augusti. Som de flesta vittnesmålen vid denna ronsakning endast utgjorde ett äterupprepande af de vid föregående ransakningar rörande denna sak afgifna, och under förutsättning att läsaren redan förut inbemtat kännedom om desamma, sammanfatta vi saken i möjligaste korthet och referera i allmänhet endast hvad de inkallade nya vittnena bade att omförmäla. Artilleristerna Lexander och Hansson, af aktor v. bäradshöfd. Åkermark tilltalade för delaktighet i väldsaoheterna d. 16 Aug., förnekade båda att de ofredat någon. C. G. Charliez berättade, efter aflagd ed,att han varit närvarande vid uppträdet d. 15 Aug. och sett artilleristen Bergman med ett björktrå utdela ett slag på en dräng, som sagt sig heta Joh. Bengtsson, så att blod flutit. Bergman hade haft artilleristen Hult i sällskap. Hult hade äfven utdelat ett slag, men vittnet kunde ej säga om eller hvem det träffat. Bergman bestred detta, uppgifvande att han, som haft ett afskuret bamburör i högra handen, gifvit slaget med den venstra, och att det var hans kamrat, Ilult, som tillfogat Bengtsson såret med en sten. F. M. Lundgren, som vid föregående förhör blisvit hänvisad till sin själasörjare för att erhålla undervisning om edens vigt, företedde nu ett intyg om att han erhållit dylik undervisning samt fick efter aflagd ed afgifva sitt vittnesmål. Han hade hört artilleristen Brun uppmana de andra kamraterna att gå till Heden och släss. Husaren Hedenskog bade, enligt hvad Lundgren tog på sin ed, varit med på gården till huset nzr 104 i Albostaden under slagsmålet natten mellan d. 15 och 16. Detta bestreds fortfarande af såväl Hedenskog sjelf som andra på ed hörda busarer, hvilka förklarade, att hvarken H. eller husaren Lagergren varit med vid nyssnåmade tillfälle. Lundgren å sin sida vidhöll bestämdt att så varit förhållandet, och målseganden J. Andersson svarade, på tillfrågan om ban kände igen Hedenskog, att H. varit bland de främsta, som inträngt. Hustru Andersson sade sig ej vid tillfället ha talat med någon annan än Lagergren, hvilken hon mycket väl kände, och som trängt in i rummet efier det hennes man erhållit ett slag, hvarvid hon bedt L. om förskoning sor sin man, bvarpå L. skulle svarat: (ja, hvilken är madams man? — Lagergren förnekade icke desto mindre bestämdt att ha varit närvarande vid uppträdet i Albostaden. Husaren Wahlberg, hörd såsom vittne vid krigsrättens förra sammanträde, fick upprepa sin vittnesberättelse. Som den förut varit återgifven, behofva vi här ej intaga den i sin helbet. Wahlberg hade, i likhet med de öfriga till vittnen inkallade busarerna, ej kännt någon af de med dem allierade artilleristerna — endast de två civila, Lundgren och Göthe, kände han. Vid huset n:r 104 i Albostaden såg W. Lundgren hjelpa in Göthe genom ett fönster och derefter sjelf krypa in samma väg. Det var naturligtvis endast för att afstyra väldsamheter derinne som husarerna rusade in. Wahlbergs vittnesmål gjorde ett obehagligt intryck genom den osäkerhet, som i allmänhet röjde sig i detsamma. oglingen Joh. R. Rydgren, boende i buset n:r 104 Albostaden, hade, då han fått höra oväsendet i huset, sprungit ner och sett förstugan full af främmande karlar, hvilka med våld trängde in i Anderssons och Ljungbergs kök. I mörkret såg han ej huru de voro klädda, men hörde skramlet af sablar. Då nan gått tillbaka till sitt rum, såg han från fönstret lin. en mängd personer släpa en annan med sig nedåt gatan. Ssentryckaren F. Anderasov. äfven boende i huset der våldsamheterna egde rum, satt inne hos Ljungberg då vid midnattetiden en stake fördes in utifrån genom det öppna fönstret. L. gick fram för att stänga fönstret, men blef tillsagd att låta det stå. Sagande att det var han som betalade hyran siängde L. fönstret, hvarefter Andersson lemnade Ljungbergs rum och gick in i J. Anderssons. När ban kom dit rusade våldsverkarne in i koket. En person vid namn Ahlqvist, som äfven var inne i rummet, hoppade ut genom fonstret samt erhöll omedelbart derofter ett slag af en utanför stående. Andersson skull: följa efter, men fick ett slag så att han föll tillbaka, hvarefter han af de inrusande militärerna blef ytterligare misshandlad tills han blef liggande. En person vid namn Gustaf Pettersson blef ätven liggande till följe af de slag han fått. Då de öfriga lemnat rummet kom Göthe in genom fönstret, men tillfogade dem ej något ondt, utan gick ut köksvägen. Bland våldsverkarne såg vittnet en person i hvita byxor, epåletter och med dragen sabel i hand, men vittnet såg bonon ej utdela något slag. Eadast en person såg vittnet så klädd. Då allt var slut skulle vittnet åtfölja en person vid namn Edvard Larsson till dennes hem på Husargatan, och under vägen dit mötte de på Nygatan husaren Hedenskog och poliskonstapela AuEhuru vittnet ej beböfde ligga till sängs efter den lidna miesbandlingen, förklarade han sig ha varit oförmögen till arbete under fyra dagar derefter, Hustru Betty Berndtsson, boende i ett vindsrum i samma hus, hade af oväsendet blifvit väckt och i tanka att elden varit lös sprungit ut, då hon fått se två civilt klädda karlar på vinden. Hon frågade hvad som stod på och fick till svar, att det ej var något farligt. Kommen på trappan, såg hon att man slogs i förstugan och på gården samt hörde hustru Andersson från köket bedja om förskoning för sin man. Hon gick tillbaka upp på rummet, såg dem från fönstret begifva sig derifrån och hörde någon ropa: skona mig!, men kunde ej se om do släpade någon med sig.